måndag 31 januari 2011

Nu ska jag rita ett träd

Och det ska ni få se när jag tycker det är färdigt att skicka in. För det är den största delen av veckans uppgift på skolan. En linjeteckning, troligen i tusch ska det bli. Jag vet vilket träd jag ska göra, så jag slipper i alla fall förra veckans velande med att välja motiv för mina skisser. Till sist blev det en vas med vissna tulpaner + en glad kinesisk porslinsgris, Åke när han spelar tenorhorn och till sist fåglarna runt vår fröautomat, nötväckor, talgoxar och en blåmes. Men det är skisser som jag inte tycker det är så mycket att säga om, så de håller jag för mig själv. I stället ska ni få se en teckning som jag inte tror att jag visat förut.
Det är en rolig historia runt den också. Vi var på väg hem från Grekland hösten 2009 och satt på en bänk utanför Aténs flygplats och åt lite medhavd frukost. Då kom en liten svartklädd gumma  och satte sig på bänken. Hon kedjerökte och pratade ivrigt i telefon. Liten och mager, med en lång lång fläta som tittade fram under hucklet. Hon var uppenbart nervös. Hennes son som var en fryntlig man berättade för oss att han var taxichaufför och nu hade han kört mamma till flygplatsen inför hennes livs första flygtur som skulle gå till dottern i Tessaloniki. Det märktes så väl att han var stolt över sin mamma som skulle flyga alldeles ensam.

Ha det gott och flyg lugnt!/ Lisbeth

onsdag 26 januari 2011

Skaparsvacka

Den här veckan går det trögt med det mesta! Tankarna snurrar runt vad jag ska göra, men det är svårt att komma till skott. Eller rättare sagt att sätta pennan på pappret. Ska lämna in tre skisser före måndag och det ska väl gå, bara arbetsdisciplinen infinner sig. Jag är slö av förkylningen som troligen sitter i bihålorna sedan före jul också. Det känns inte som om jag har något att visa upp för er heller. Men om ni längtar efter våren lika mycket som jag så kanske en bild av en magnolia kan vara till lite uppmuntran. Om tre månader blommar de, åtminstone söderut. Har ni någon möjlighet att besöka konstmuséet Louisiana när deras enorma magnolia blommar så gör det. Louisiana är ju alltid värt ett besök och magnolian är som ett blommande isberg! Helt makalös!

torsdag 20 januari 2011

Solsken och mörkerlåda

Ute skiner solen och man kan nästan ana våren. Och inne bygger jag en ljuslåda. Fast jag tycker det är en mörkerlåda eftersom den är till för att stänga ute ljuset från alla håll utom ett. Nu är den i alla fall klar, den är mycket stilig, hopsydd med björntråd och allt. Därtill vederbörligen invigd med ett foto av ett uppställt stilleben. Veckans uppgift på skolan är redan inskickad och klar, men det blir ingen rast eller ro för det. Nu gäller det att sätta igång med skissandet för fullt.
Jag berättade om Ballerinan och lille Ballerutten i måndags. Hur de for fram som virvelvindar, den ena med de mjukaste armrörelser - hon har armar som gummiormar, helt utan leder, den tösabiten! Den andre kämpande, vridande sig själv i omöjliga ställningar i sina försök att härma sin syster, ända därhän att han till sist snärjde in sig så att han ramlade omkull. Nääädå, vi skrattade INTE, man måste tänka på barnens självkänsla också! Men att jag vände bort huvudet och log rätt brett bakom handen, måste jag väl erkänna att jag gjorde. Så dagens bild får bli den teckning jag gjorde av dem till veckans skoluppgift. Att göra en enkel skiss gör att man minns ögonblicket väldigt bra. Skissa mera måste jag göra! Jag har alltid ett litet block i handväskan, men jag använder det tyvärr alltför sällan!


                   Ballerinan och Ballerutten
                 eller
                    Liten man gör så gott han kan

tisdag 18 januari 2011

Tack mina följare och alla som tittar in här

Kommer ni ihåg att jag i början tog för givet att Google skulle hitta alla bloggar och leda folk rätt som ville hitta dem? Och hur förvånat besviken jag blev när jag upptäckte att det inte alls var så?
Men redan för några veckor sedan har ni mina kära följare och läsare ändrat på den saken! Om man nu googlar  på Lisbeth Eleonora Johansson eller på Med hjärtat i penseln får man upp nästan en hel sida med länkar som leder hit. Och det är för att ni varit så flitiga att kolla vad som händer här! Det känns väldigt roligt och uppmuntrande, för det är ju ingen vits med en blogg som ingen vill titta på. Så ett stort och ödmjukt TACK till er alla.
Kram på er/Lisbeth

måndag 17 januari 2011

Ny termin på Malmfälten

Nu börjar allvaret. Första uppgiften för terminen är inte direkt att måla eller teckna utan att bekanta sig med inlämningssystemet och se till att bilderna håller ett hanterbart format och är tydliga samt stämmer med förlagan.
Dessutom fick vi tips om att göra en "ljuslåda", eller kanske snarare en "mörkerlåda" där man kan ställa upp stilleben och bara belysa dem från ett håll. En vinkartong och en ölplattelåda blev utmärkt till låda som tejpades ihop med silvertejp. Nu ska den bara kläs med en gammal mörkblå arbetströja som är Åkes så blir det nog perfekt.
Jag håller också på och skissar på en linjeteckning som jag ska scanna och sända in. "Ballerinan och Ballerutten" blir det. Jag tog en massa bilder på ett par barnbarn som dansade hej vilt här hemma i höstas. Ljuvligt roliga bilder. En alternativ titel kan bli "Liten man gör så gott han kan". Han härmade sin systers graciösa armrörelser så intensivt att han ramlade omkull.
Idag kan jag inte låta bli att glädjas över att jag får börja en ny kurs på konstskolan samma dag som jag fyller 67 år. Livet är härligt!

torsdag 13 januari 2011

Laddar för ny termin

På måndag börjar fortsättningskursen på Malmfältens konstskola. Det ska bli så spännande. Som jag sagt förut så är jag helt novis på att måla med akryl som är det vi ska göra den här terminen. Fast om jag förstått saken rätt så ska vi nog ägna den första delen av terminen åt att teckna. Och det är ju nyttigt.
Jag skrev ju förut om mitt halva löfte i Milano om att måla en hoppande häst åt hotellägarens nya hotell. Jag har börjat, men det är svårt. Hästen är svår nog, men ryttaren är än värre. Och så är det svårt att hitta bilder som det inte är copyright på. Och innan man blir så säker att man ritar och målar en häst i hoppande ställning korrekt utan någon förlaga, så har det gått åt många timmars skissande. Så ännu har jag ingenting att visa upp för er på den fronten.

Elefanter är ju också stora djur, så ni får ett reseminne från Sydafrika istället.....

Jag måste erkänna att elefanterna var de djur som jag blev mest rädd för när vi var på fotosafari i Sydafrika för några år sedan. Visst var det kusligt att ligga i sitt tält och höra lejonens rytande på nätterna, men de eleganta tälten låg på träplattformar och hade vanliga sängar, duschrum och telefon, vilket förtog vildmarkskänslan lite grann. Men värre var det den dag vi kom rakt på en flock elefanter i skymningen. Vi åkte med tre helt öppna jeepar i följe just då. Vår jeep var i mitten och det var jag glad för. För den första jeepen blev utsatt för elefantslynglar i tonåren, som dunkade snablarna i motorhuven och blåste passagerarna i nacken med snabeln.

Till oss kom istället den största elefanthonan. Hon hade en mini-mini-unge med sig. Alldeles blickstilla stod hon i säkert fem evighetslånga minuter med utspärrade öron och såg ilsken ut. Mini-ungen stod minsann inte still, den dansade runt och trumpetade ilsket för att få bort oss. Och så plötsligt - tog hon tag om magen på ungen med snabeln, vände den behändigt ett halvt varv, vände så själv om och sedan gick de sin väg. Och vi började andas igen....

Så när vi skulle göra en målning med motsatser i skolan i höstas kom jag att tänka på den här episoden. Liten gullig unge och som kontrast en stor skräckinjagande mamma.
 Här är de:

lördag 8 januari 2011

Ett porträtt till

En gråvit dag utan skuggor utomhus. Naturen väntar på snön som nog kommer före kvällen. Känner mig slö och inte så inspirerad, men ska försöka ta mig i kragen och sätta mig och måla i alla fall. När jag väl kommer igång så blir det ju roligt, det vet jag ju.  I brist på nya alster fortsätter jag att "mata" er med äldre målningar. I dag blir det ett porträtt av ett barnbarn. Han var ett år när jag gjorde bilden och är två och ett halvt nu, så han har vuxit en hel del, men är sig fortfarande rätt lik. En riktig liten spjuver och charmbubbla är han..Visst är han gullig?


Hälsningar till er alla från mormor Lisbeth

fredag 7 januari 2011

Nästan sol

Blå fläckar på himlen är det idag efter gårdagens snöfall. Jag såg nyss en droppe falla, så det är årets första dagsmeja! Tung snö var det som föll igår, för det var inte så kallt. Och mer kommer imorgon. Jag blir nog igensnöad, eftersom jag är ensam i huset några dagar och inte klarar att skotta hela vår stora infart. Jag gjorde en meterbred gång igår, det får räcka. Men å andra sidan sett så har jag mat hemma för en längre belägring, så jag klarar mig. Hästmålningen framskrider sakta, muskelspelet på en häst är svårt att återge i akvarell.Men man kan alltid börja om igen.... det kostar ju bara ett papper och lite möda..
Jag har också lagt in lite bilder i ett medlemsgalleri på Nordiska  Akvarellsällskapets sida. Jag bad om en identitet där i mitten på december och glömde sedan bort det hela, tills jag blev påmind igår av en vän. Där finns många fina akvareller av många deltagare att njuta av för den som är intresserad, så jag lägger in en länk bland mina länkar
En av de bilder jag lade där är ett porträtt som vi hade som sista uppgift på skolan i höstas. Likheten var inte så viktig enligt uppgiften så jag slutade rita innan jag var nöjd med den. Men det blev en skaplig liten målning av en ung drömmare i alla fall, om jag får säga det själv.


I verkligheten är den inte lika röd som den är här och tröjan är ceruleumblå (ljust himmelsblå). Det är så svårt att få färgerna rätt i inskanningen!

.

onsdag 5 januari 2011

Bland de första teckningarna

Som jag nämnt så hade jag inte tecknat mycket alls innan jag började på Malmfältens konstskola. Lite krafs under långa föredrag och inte så mycket mer. Så det kändes väldigt tufft i början när jag plötsligt skulle prestera tre eller kanske fyra teckningar i veckan med ganska strikta direktiv om motiv, former, komposition och teknik.
Minns så väl hur jag slet med en gatsten i olika belysningar, med blyerts, med kol, på slätt papper, på väldigt grovt papper osv. Den här gjorde jag i september när jag gått på skolan i en månad. Uppgiften var att göra ett stilleben med många saker sett snett uppifrån.Den är gjord i blyerts eller grafit som det väl heter när man tecknar.

tisdag 4 januari 2011

Tredje stöttepelaren, Malmfältens konstskola

Under hösten har jag ju deltagit i undervisningen på Malmfältens folkhögskolas konstskola. Nej, jag har inte pendlat till Kiruna,  undervisningen är helt Internetbaserad. Varje vecka får man uppgifter att göra som sedan ska skannas eller fotograferas och sändas in för bedömning. Och så får man tillbaka ett mail med synpunkterna. Genialt upplagt i mitt tycke.
 Naturligtvis är det helt avhängigt av hurdan läraren är. Nina Hedman är lärare på grundkursen i teckning och akvarell som jag gick. Och bättre lärare kan man inte få. Ärlig , rak, mjuk och mycket konstruktiv i sina kommentarer. Och med en ängels tålamod. Hon har lärt mig mycket den här terminen. Viktiga kunskaper om former och skuggor och återigen att SE med klara ögon på motivet. Visst har det varit kämpigt många gånger. Kursen är på halvfart och åtminstone jag har nog behövt 20 timmar de flesta veckorna för att kunna lämna ifrån mig ett resultat som jag varit hyfsat nöjd med. Stackars Nina, hon har väl aldrig haft en så velig elev som jag. Som skickat in och sedan tittat en gång till på det inskickade och gjort om det och skickat in igen. I värsta fall t.o.m. mer än två gånger...

Och nu börjar snart fortsättningskursen. Hoppas den blir lika rolig och givande. Det börjar med teckning och sedan tror jag det blir en hel del färglära av förra kursens arbeten att döma. (Skolan har ett intranät, där eleverna kan lägga in sina bilder och visa varandra.) Och så blir det målning med akryl. Där hoppas jag att det ingår en del metodlära, för jag är helt novis på det området. Trivs i alla fall lite bättre med akryl än med olja, för de få försök jag gjort med olja slutar bara med att man inte ser skillnad på mig och målningen, båda blir lika kladdiga! 

Visst är det fantastiskt att få gå på konstskola vid nästan 67 års ålder! Är så glad och tacksam över den möjligheten. Ibland har jag nästan känt lite skuldkänslor för att jag uppehåller en plats för en ung människa som behöver den bättre. Men så tänker jag: Nähej, nu är det min tur, en ungdom får fler chanser i livet och jag börjar få lite bråttom!

I går fick ni se lite jordfärger. Idag ska ni få se en bild som är målad med jordfärger. Vi skulle göra ett stilleben med rotfrukter och jag var inte alls inspirerad. Jag köpte en massa olika och la i skålar och fat, men allt såg lika tråkigt ut. Så till sist blev det att jag föll för ett urgammalt grepp och gjorde en rotfruktsgubbe med kålrot till kropp, sötpotatis till lår och persiljerötter till armar. Resten hoppas jag ni kan se vad det är.  Ja, hans högra arm och axel ÄR större än den vänstra. Rotfrukterna var av så olika storlek och om jag la de små armdelarna bakom honom så försvann de nästan helt.  Typiskt amatörfel att så troget avbilda verkligheten! Det hade ju varit lätt som en plätt att göra båda armarna lika stora.....
.
Ha det gott, alla vänner!
Lisbeth

måndag 3 januari 2011

Längtan till jord och sol

Idag är en vacker vit vinterdag, men eftersom jag är förkyld håller jag mig inne. Målandet går hittills väldigt trögt, men dagen är ju inte slut ännu. Igår skrev jag om semester och saker som hänt då. Det fick mig att tänka på andra semestrar och målarminnen. I september 2009 målade jag för Gunilla Henriksson Thorin på den underbara ön Poros i Grekland. Vi målade bara på förmiddagarna vilket var perfekt eftersom min man reste med mig dit. På övrig tid badade vi, latade oss och gjorde lite utflykter. Vi bodde högt upp i ett hotell som klättrade på bergväggen. Vi fick massor av motion bara genom att ta oss upp för alla de 85 utvändiga trappstegen till vårt rum från gatunivån.Gissa om vi hade en fantastisk utsikt! Panorama hette hotellet och det gjorde skäl för sitt namn. Gunilla visade oss hur vi kunde måla med den röda jorden som fanns runt hotellet genom att blanda den med vatten och gummi arabicum.  Jag blev helt förtrollad av jordfärgerna och färgerna på klipporna - gula i olika nyanser, grönaktiga och bruna. Klipporna var så porösa att de på vissa ställen var helt pulvriserade. Så jag samlade jordpigment i en massa små påsar som jag tog med mig hem. När vi i höstas skulle måla med jordfärger på konstskolan så gjorde jag en provkarta med mina insamlade jordfärger. Bara av att titta på dem så kommer hela färgminnet av Poros tillbaka till mig:
vitt hotell, knallblått hav, röd jord, rosa vilda minicyklamen, grå olivträd, och så alla de guld-och ockrafärgade klipporna. Idag drömmer jag om sommar.

Så bilden idag får bli min provkarta. Inte så mycket att titta på kanske, men minnena den väcker är härliga. Och visst är det fantastiskt vad man kan hitta i naturen. Jag håller då och då på att måla på en stor målning av ett marmorbrott som vi såg på Sardinien i höstas. Där använder jag en hel del av de här färgerna. Perfekt att måla berg och sten med färg gjord av berg och sten!!


söndag 2 januari 2011

Äntligen börjat teckna igen efter julfirandet

Igår kväll och idag har jag äntligen fattat tag i mina tecknar- och målargrejor igen efter jul. Det känns skönt. Jag har börjat skissa på en målning av en hoppande häst. Om den blir bra ska jag skicka den Milano!
Det hände nämligen något ganska kul när vi åkte hem från Sardinien i somras. Vårt plan blev försenat av oväder och fick cirkla över Milano i en timme innan vi kunde landa i regn och mycket hård blåst. Under tiden hade vårt varmt familjära hotell egentligen hunnit stänga sin reception, så när jag ringde för att be dem skicka shuttlebussen,  så gick inte det. Hotellägaren var ensam kvar i receptionen och kunde inte lämna den. Vi fick ta en taxi istället och så satt han uppe och väntade på oss i nästan två timmar över ordinarie tid. Onekligen snällt eftersom han har ett annat jobb på dagtid också, så innan vi åkte nästa morgon målade jag ett mycket enkelt tackkort med en solros på till honom. Att något så litet kan göra någon så glad!
När han släppte av  oss och våra väskor på flygplatsen i Malpensa, berättade han att han höll på att bygga ett nytt hotell på granntomten. Och temat för det hotellet ska vara hästhoppning. (Temat för hans nuvarande hotell är hästkapplöpningar, det finns gamla bilder av sådana överallt på hotellet.) Och så sa han att om jag kunde måla en tavla av en hopphäst till honom så skulle han bli så innerligt glad och vi skulle få bo i hans hem närhelst vi kommer till Milano. "Lova att du försöker, glöm inte mitt namn", var det sista vi hörde när vi gick in i flyghallen.
Så bara för skojs skull har jag hela hösten tänkt att jag ska göra en häst åt honom, men jag har inte riktigt haft ro och tid till det. Men den här veckan har jag det. Och det är säkert ingen brådska, de höll på med grunden och källaren när vi var där i oktober så det dröjer nog ett tag innan det blir dags att inreda hotellet.
I morgon blir nog skissen klar så jag kan börja måla. Alltid spännande att se om en hyfsad skiss blir en godtagbar målning eller om det bara blir att börja om från början igen.

Med anknytning till historien ovan lägger jag in en bild av en solrosmålning som har ett par år eller kanske tre på nacken. Den hotellägaren fick var mycket mindre och enklare och gjord i all hast på ungefär 14 minuter...

lördag 1 januari 2011

Nyårsdag och fredsönskningar

Det blev ett litet uppehåll i bloggandet på grund av förkylning och barnbarnsbesök. Nu är det redan 2011 och jag hoppas att det blir ett gott och kreativt år för alla som tittar in på den här sidan.Och ett fredens år i världen, för utan fred ingen frihet och inget byggande av goda ting.
Det börjar bli svårt att välja passande bilder till bloggen, men när min konstkurs börjar igen kommer ni säkert att få följa vad vi gör där.

Idag på nyårsdagen räcker jag er ett par olivkvistar från Grekland i ett vattenglas. Som en symbol för det goda  i livet i en enkel och oansenlig skepnad. Lev väl!