torsdag 5 juli 2012

Jag har en skruv lös....

Nu är det konstaterat, jag har en skruv lös. Ja, inte i huvudet, men i handen. Ett bakslag, för nu är jag tillbaka i handskenan och ska inte använda handen mer än nödvändigt för att hålla rörligheten uppe. Måla för jag väl låta bli tills det blir dags för mina kurser,
Vid kontrollröntgen igår visade det sig att en skruv efter sista operationen lossnat och nu sticker ut ett par mm, Åtgärd ingen alls  utom vila, för benet är inte hopläkt ännu, även om det avancerat lite sedan sist, Bara läkningen inte avstannar så får jag vara nöjd, Tid kommer det att ta! Om skruven skruvar ut sig mer, kan det bli aktuellt att ta bort den om det blir alltför plågsamt, Skulle den gå genom huden blir det akutoperation, När benet läkt helt kan det bli aktuellt att ta bort hela den plattan   och alla fyra skruvarna, Bara att försöka hålla sig lugn och handen stilla och vänta och se, Inte min favoritsysselsättning precis! Ny koll om en månad. Räknade efter i går kväll, att efter gårdagens 5 plåtar har det nu tagits ca 30 röntgenplåtar av min handled, sedan jag bröt den.

Den senaste tiden har jag kämpat med ett barnporträtt av en tvåårig son till goda vänner till oss. Men de bor i  Slovakien så jag har ännu aldrig sett honom, utan har bara ett par fotografier att gå efter. Och nu har jag gett upp. Jag skulle behöva många fler foton och jag skulle behöva ta dem själv för att få grepp om hur han egentligen ser ut. Ju mindre barn desto svårare att få deras porträtt bra, deras ansiktsdrag är ju inte så utpräglade. Och huden är så tunn och skir så man inte får sabba den alls, för då blir det smutsigt. Och en mm fel på mun eller ögon och så är allt bara helt fel!

Jag har i alla fall lärt mig något som nog kan betraktas som en form av konsthantverk. Jag har sytt en klänning till ett barnbarn som fyller fem år snart - lila förstås- det är det enda som duger. Och fick för mig att jag ville göra lite äkta handsydd smock  på livet,  -Sagt och gjort, instruktioner fanns på nätet, så nu är kjolen vackert hopdragen i diagonala små rutor istället för rynkad. Och mormor är stolt över att åtminstone ha nosat på ännu en hantverkskonst,  Det mest udda jag kan är nog att slå frivoliteter, en sorts spetsar som man gör med en eller två små skyttlar som man gör knutar med... Skirt och vackert och kolossalt tidskrävande och väldigt användbart ;-)

Solen skiner, livet är bra skönt och i väntan på bättre målartider kan jag ju alltid samla motiv i huvud och kamera! Inte behöver jag lida av idétorka!

Tack för att du tittade in till mig. 
Sköna dagar önskar jag dig.
Skriv gärna en rad,
den gör mig glad

Lisbeth


måndag 2 juli 2012

Kortmålning och framtida fröjder

Sommarens aktiviteter gör att det inte blir så mycket målat som jag skulle önska. Handen lägger också litet hinder i vägen fortfarande, den svullnar upp när jag tar i litet för mycket.
Och då vill den inte måla några långa stunder. Så det har mest blivit en del födelsedagskort med blommor på.
Några av dem har jag varit nöjd med och med andra har jag varit mindre nöjd. Men mottagarna har i alla fall varit nöjda, som tur är. Dessvärre kan jag inte visa bilder på dem eftersom jag konstant glömmer att fotografera dem innan jag ger bort dem.

Jag har tre glädjeämnen på måleriområdet att se fram emot.
Det första är en kurs i att måla blommor och stilleben för en skicklig konstnär från Holland, Corine de Groof. Hon kommer till Akvarellcenter i Malingsbo en vecka i augusti och då ska jag vara där. Ska bli roligt och spännande. Det är inte mina favoritmotiv,så det blir en stor utmaning. Jag har fått deltagarlistan och varit nyfiken nog att googla på en del av namnen och hittat riktigt duktiga konstnärer bland dem. Och det känns ju litet läskigt, men samtidigt roligt, för då kan man kanske lära sig en del av att se hur de gör också.

Det andra är ytterligare en kurs i Malingsbo; den här gången landskapsmålning för Maria Ginzburg själv  (som äger kursgården) Även hon är ju väldigt skicklig och gör fantastiska landskapsmålningar så det ska också blir fantastiskt roligt. Dessutom är ju själva Akvarellcentret som jag väl skrivit flera gånger förut en helt sagolik plats, vid en sjö i djupaste Bergslagen. Så underbart att ha en kursgård i måleri bara 10 mil hemifrån! Särskilt som Maria lockar dit spännande konstnärer från hela Europa.

Det tredje och i särklass största glädjeämnet är att jag kommit med på Malmfältens konstskolas fortsättningskurs IGEN! Jag har ju prövat en massa utbildningar och kurser för olika lärare under årens lopp. Men ingen-ingen-ingenstans har jag hittat något som gått upp mot Malmfältens två lärare, Nina Hedman och Pär Bäckström, och de kurser de satt ihop och det engagemang de lägger ner på sina elevers utveckling. Så jag chansade och frågade om man kunde få gå en gång till och det visade sig gå bra om man bara anmälde sig i tid. Så i augusti börjar jag där igen. Helt på nätet, men hårt jobb ca 20 timmar i veckan, så nu blir hela hösten fylld med organiserad teckning och målning! JAG ÄR SÅ GLAD över detta!

Snart blir det nog en del akvareller och kanske akrylmålningar av höns och tuppar. Vi var hos min svåger och svägerska några dagar före midsommar och jag förföljde ivrigt deras hönor och tuppar runt gårdsplan och trädgård och tog en massa härliga bilder.

Tag vara på sommaren, de korta stunder den visar sig!
Tack för att du tittade in till mig!
Skriv gärna en rad, den gör mig glad!