torsdag 24 februari 2011

Glas är också en konst

Tänkte jag skulle visa er ett litet prov på glasfusing som jag också håller på med ibland, när tiden tillåter och lusten finns. Jag har en bra stengodsugn i källaren och den har så bra automatik att man kan bränna även glas i den. Det är mycket mera komplicerade brännkurvor för glas nämligen. Framför allt avsvalningen måste gå i vissa steg och stå still på vissa gradtal, olika för olika sorters glas dessutom. Oberäkneligt alltså, men alltid spännande. Få saker är så spännande som att till slut efter vad som känns som en evig väntan få glutta på locket till ugnen och få en skymt av hur det blev. Blev det som jag tänkte - nej, nästan aldrig helt, blev det fint - ja, rätt ofta, glas är ett härligt material att jobba med.
Detta är ett fat där jag först fusat (smält ihop) ett plant fat bestående av ett grönt och ett genomskinligt lager glas med koppasulfatdoppade löv och lite stjälkar av koppartråd emellan. Och sedan har jag format det i en form som jag gjorde av gips och finmaskigt nät. Två bränningar behövs det oftast när man vill ha något som inte är helt platt. Så det är inte så snabbjobbat. Och så vill man ju gärna ha litet mer än ett föremål i ugnen med tanke på elåtgången. Litet bubblor i glaset hör nästan till i hantverksmässigt tillverkat fusat glas. Det är i alla fall nästan omöjligt att undvika. En del glassorter innehåller själva små bubblor också.
Här är mitt limegröna fat. Det är ungefär 30 cm långt. Den vågade kanten var inte helt lätt att skära till utan att glaset sprack. Just det här fatet gjorde jag på en kurs och på samma kurs fick vi lära oss att skära ut en hästsko i glas. Det är den maximala utmaningen! Den som klarar det på första försöket är en mästare i glasskärning. Jag är mycket stolt över att jag faktiskt kunde till sist efter bra många misstag, där glaset sprack på fel ställe.

söndag 20 februari 2011

En av mina allra första målningar i akryl

Jag har ju målat oerhört lite i akryl hittills, fem eller möjligen sex försök, och det mesta av det icke godkänt av mig själv. Men ett hundporträtt har jag gjort, som jag faktiskt gav till min dotter i julklapp för ett par år sedan. Det hänger i dotterdotterns rum nu. Tuna och Tunita (uttalas på spanska) hette hundarna som var mor och dotter och en blandning av amerikansk cockerspaniel och Cavalier King Charles spaniel. Båda är borta sedan några år, så det känns lite roligt att ha gjort en bild av dem. Utförandet av pälsarna kan man väl ha en del att invända emot, men huvudena och ansiktsuttrycket tycker jag själv att jag lyckats rätt bra med. Jag hade ursprungligen tänkt att sätta målningen som ficka på en kasse, men dottern ville hellre ha den som en liten tavla.
Så var så goda, får jag presentera Tuna och hennes dotter Tunita!

fredag 18 februari 2011

Svarta veckans resultat: Svarta reflektioner

Nu har jag precis sänt in mitt stilleben i kol till min lärare. Svårt var det med formerna, de ändrades av någon anledning hela tiden jag jobbade.  Så här blev det i alla fall till sist. Svarta reflektioner kallar jag bilden. Spegeln i bilden är en glasskiva som jag målat svart på baksidan. Att titta i en sådan spegel ska göra det lättare att upptäcka ljus och skuggor och valörer i bilden, på samma sätt som när man kisar och färgfälten blir tydligare. Jag tyckte det var festligt med spegelbilden så jag valde att teckna båda, inte bara titta på dem.
Mjuk willowkol har jag använt, tunnare och tjockare allt efter ytans storlek. Pappret är akvarellpapper, extra vitt Saunders & Waterford 300g, NOT. Tops var utmärkt att jämna till valörerna med.  De är för övrigt flitigt använda när jag målar akvarell också. Helt suveräna är de på att omärkligt suga upp en vattendroppe som kommit på villovägar.

Nästa vecka går vi över till att måla med akryl. Det är ett helt nytt kapitel för mig, så det ska bli väldigt spännande. Jag är ju bara van vid genomskinliga färger, så det blir ett helt nytt tänkesätt. Man kan börja med de mörka färgerna och lägga de ljusa ovanpå, bara en sån sak. Med akvarellen måste man ju alltid tänka igenom vad som ska vara ljust och framför allt vitt, och spara ut det från början. Vet inte vad jag kommer att gilla det. Jag tycker också att det verkar vara svårare att blanda färger, det blir nog ett lite hårdare sätt att måla, som jag inte vet om det passar mig. Men underbart att få kasta sig över FÄRG igen, även om det är roligt med teckning också.

tisdag 15 februari 2011

Svart vecka

Bli inte oroliga, jag är inte svart i sinnet, bara på händerna och i viss mån på kläder och ibland i ansiktet. Jag håller nämligen på att rita med kol. Veckan uppgift på skolan är en kolteckning. Ett medium som jag inte alls är van vid. Det är vansinnigt smetigt . Särskilt när man ska göra stora riktigt svarta ytor blir det kol överallt. Men det är intressant att utforska vad man kan göra med det. Det går att få väldigt stora kontraster och det är lätt att rita snabbt. Just snabbheten tilltalar mig, även om jag ibland kan njuta av att sitta och gneta med en blyertspenna också. Men här är det snabbare tag, man kan ta bredsidan av kolet och bara damma på. För dammar, det gör det som sagt. Jag har inget färdigt att visa upp ännu.
Så ni får vara nöjda med den andra av förra veckans uppgifter. Ett stilleben med två citroner och en lök - fantasifullt eller hur? - gjorda i blyerts med den sortens valörteckning där man utgår från en grå yta och sedan suddar fram motivet och mörkar ner skuggorna. Inga linjer fick användas, bara ytor som gränsar till varandra ska bygga upp teckningen.

Ute har det varit väldigt kallt idag, men snön är vit och fin igen efter förra veckans ymniga snöfall. Vitt ute och svart inne alltså!

söndag 13 februari 2011

Orkidéer från mitt fönster

Den här veckan skulle vi göra valörteckningar med blyerts som inlämningsuppgift på skolan. Det betyder att man inte ritar streck utan ställer  ytor i olika mörk färg mot varandra istället. Inte helt lätt. För att komplicera det hela ännu mer, skulle vi göra en bild där vi utgick från en svag linjeteckning, som vi sedan byggde ut med valörerna. Och så skulle vi göra en bild där vi först mörkade ner hela ytan till en mellanfärg och sedan tog fram motivet med att sudda respektive mörka ner olika delar.  När jag gick genom huset på jakt efter lämpliga motiv att rita av, vek sig en blommande orkidé i mitt köksfönster. Så jag fick ta av stjälken och sätta den i en vas. Den blev ett lämpligt offer för min skaparlust. För att få bra vinklar på blommorna fick jag nypa av en och sätt i vasen och så fick stjälken med de två återstående ligga nedanför lite dekorativt. (Jag hade faktiskt en sådan där liten vattenbehållare som man sätter på en stjälk hemma, så det gick att hålla blommorna fräscha hela tiden.)

Så här blev resultatet: Den andra bilden kommer en annan dag, jag måste ju dra ut på teckningarna lite......

fredag 11 februari 2011

Skissövningar som inte gick att lägga in på skolans blogg




Jag skulle lägga in de här skissövningarna som vi gjorde andra veckan på skolan i bloggen där för att visa mina klasskamrater. Men det gick inte, länkarna sprack. så nu prövar jag om det är lika illa här.

tisdag 8 februari 2011

Krabbmete, bland de första människor jag målat




Idag sätter jag in en gammal bild, den kom till för  tre - fyra år sedan. En varm oktoberdag i Devon, där jag var på kurs, stod en pojke och hans pappa på bryggan och metade upp stora krabbor ur det rätt grumliga vattnet i Darts mynning. Det var nog första gången jag på allvar försökte mig på att måla människor. Det skarpa solskenet  och skuggorna på deras ben var roligt att försöka fånga. Vattenfärg är det förstås. Detta är en beskuren bild, jag hade gjort misstaget att ta med alldeles för mycket av omgivningen i målningen.

fredag 4 februari 2011

Mer om olivträd

Jag har tagit reda på lite mer om olivträd. De kan bli väldigt gamla, världens äldsta olivträd lär vara 3000 år och finns på Kreta. Vanligare är 1500 år. Så mitt träd kan nog vara från antiken när allt kommer kring!
Däremot verkar det där med tre generationer vara nys. Trädet bär frukt fem år efter planteringen och är som bäst vid 20 års ålder då det kan ge 100 kg oliver varje år. Så nu vet vi det. Gott är det med oliver i alla fall!

torsdag 3 februari 2011

Ett gammalt olivträd

Så är jag färdig med veckans teckning som skulle vara ett träd. Ett urgammalt olivträd, kanske från romartiden. Nja, jag vet inte hur gamla olivträd kan bli, men det här hör nog till de äldre. Det står bland antika ruiner på Poros i Grekland. Knotigt och trasigt, bär det ännu en del frukt. Det sägs ju att det tar tre generationer för att odla oliver. En som planterar, en som sköter om och en som får skörda.