Stötesten på vägen

Största stötestenen på vägen - inte mot konsten men väl mot bloggandet - är att hitta bloggen. Jag trodde i min enfald att om den bara var skapad och man sökte på dess namn eller något man vet finns i innehållet, så skulle man hitta den. Nu har jag lärt mig att så inte är fallet. Tålamod är en dygd och ibland är min halländska envetenhet dess fiende.
Tydligen blir det lättare att komma in på sökmotorerna ju mer man skriver och ju fler som trots allt hittar hit. Så nu hänger en del på er mina kära eventuella läsare!
Scenografi är ju en konstart i sig och gårdagens aktivitet på konstfronten var Nötknäpparen  - Petter och Lottas jul på Operan i Stockholm. Jag fick ett besök på den som för tidig födelsedagspresent av en dotter med familj. Vi som for till Stockholm var Linnea, hennes mamma, hennes farmor (som också fått besöket i födelsedagsgåva) och så hennes mormor, dvs jag. Vi hade en härlig dag tillsammans. Linnea som snart blir fem år, tyckte mycket om baletten. Bara på slutet blev det lite långt - två hela timmar plus genomgång för barn i tre kvart innan. Snöflingorna var bäst, tyckte hon, för de hade så fina dräkter (kort stel tutu). Det var också en dramatisk scenbild med virvlande snö som kom in genom fönstret och med snörök över golvet. Även vi vuxna var förtjusta över baletten, det var duktiga dansare, fantasifulla dräkter och scenografi i många lager.Och så härlig musik förstås.

Så dagens bild får blir ett porträtt av min dotterdotter Linnea, målat för ungefär ett år sedan. En underbar tjej precis som alla våra andra barnbarn. Konstigt eller hur, att just vi fått världens härligaste barnbarn!