Zappazoa med ändringar

Det är härligt med kompisar som säger vad de tycker om ens alster. Hanna bidrog med synpunkter på min målning från Zappazoa och jag har också fått synpunkter från eleverna på Svefi som jag  begrundat och tagit till mig. Så nu har jag målat om den lite. Fantastiskt att kunna göra det förresten, det är en akvarellmålare inte bortskämd med precis!
Så här får ni alla se den omgjorda varianten. Jag har ändrat på pojkens hand, pappans tår, hans vad har blivit tjockare  och färgen på hans knä mörkare. Jag har också gjort pappans hand på åran bredare och fixat till hans underarm. Kom gärna med synpunkter på om ni tycker att det blev någon förbättring!

Ha det gott och kom ihåg:
Oron befriar aldrig morgondagen från sorg,
den suger bara musten ur nuet.
Lisbeth

Gnuer i solnedgång

Idag ska ni få se en bild som jag inte alls är stolt över. Men jag har ju sagt att jag ska visa även stötestenarna på konstens knaggliga väg, så här är den. Gnun skapade Gud av delar som blev över från andra djur, hävdade vår ranger när vi var på safari i Sydafrika. Och nog ser de märkliga ut.

Bilden är en uppgift i färglära på min kurs på Svefi. Vi fick bara använda en enda färgton och så kombinera och blanda den med svart och vitt. Eftersom jag helt automatiskt tycks måla allt i orange just nu så valde jag förstås cadmiumorange. Och mer orange än det finns inte! Men blandat med svart och vitt i lagom proportioner går det att få fram väldigt bra bruna färger, både varmt bruna och gråbruna. Himlen fick förstås bli en solnedgångshimmel, men ingen synlig sol eftersom jag inte ville ha gnuerna bara som svarta silhuetter.

Nu är jag sugen på att måla fler djur i akvarell, men vi får väl snart nästa uppgift som jag måste göra i akryl för kursen. Och det blir nog en del barnbarnspassning den närmaste tiden och då är det svårt att måla.

Ha det gott alla som tittar in här, och tack för att ni gör det!
Lisbeth

Äntligen en katt! Får jag lov att presentera Macavity.

Vi är några stycken målande fd elever på Malmfälten som har en egen grupp på facebook där vi visar varandra vad vi målar och utbyter synpunkter i största allmänhet. I somras försökte vi ha olika teman som vi skulle måla och sedan diskutera. Speglingar var ett tema och katter eller andra djur ett annat. Då blev det aldrig av att jag gjorde någon katt, men igår kväll kändes det som om det äntligen var dags. Jag var på målarkväll på Sala konstförening och numera tar jag hellre med akvarellfärger än olje-elller akrylfärger, för det är så mycket smidigare. Särskilt sedan jag köpte min fantastiska John Pike akvarellpalett/låda (smygreklam) som är så enormt praktisk! Och så hade jag inte lust att måla landskap efter foton utan hade tagit med mig  bland annat en bild på en katt, Macavity. Han levde ett härligt kattliv i en liten by i södra England, en mycket stor och värdig gammal kattherre som var väldigt snäll och kelig. Han kunde också vara fenomenalt sur, vilket både hans matte och jag hade hjärtligt roligt åt. Tyvärr dog han för ungefär 1½ år sedan. Men så här såg han ut när han inte var på sitt allra soligaste humör...

Alltså en akvarell för en gångs skull, 24x33 cm.
Idag skiner solen - le mot den!
Lisbeth

Minnen från Zappazoa, Peru

Nu har jag precis sänt iväg veckans målning till Svefi. Så då kan jag ju lägga in den här också för dem som vill se den.
Vi skulle göra en målning på temat Kommunikation. Jag funderade länge på vad jag skulle välja, ämnet är ju mer än brett! Kommunikationsmedel, samtal eller annat sätt att meddela sig mellan människor. "Samtal" mellan djur - jag var inne på giraffer ett bra tag och skissade på en giraffmamma och hennes unge. Men så tittade jag på gamla foton och fastnade för den här bilden och målade utifrån den. För åtta år sedan var jag  i Peru. En av mina döttrar gick på en skola som reste ut i världen i smågrupper och gjorde dokumentärfilm. De gjorde bland annat en liten kortfilm om en shipibopojkes liv i amazonasdelen av Peru. Jag fick följa med till byn när hon och hennes kompis tog de sista scenerna. Vi åkte sju timmar med båt på Ucayalifloden ( som tillsammans med andra floder så småningom blir Amazonfloden) rätt ut i väglöst land och kom till den lilla indianbyn Zappazoa. Eftersom det var regntid var hela djungeln översvämmad, så på slutet körde båten rakt in i skogen och fram till "huset" vi skulle bo i. Som liksom alla shipibohus står på pålar, förståeligt nog. Shipibohus har inga väggar och vårt lilla uthus hade bara väggar i ett av hörnen. Gissa om det fanns mycket mygg......
Nåväl, målningen var det... En morgon fick jag följa med pojken och hans pappa på en tur på floden i en urholkad trädstam. En helt sagolik morgon, det var vindstilla och ändå inga mygg på floden, rosa delfiner kom förbi, vita hägrar stod överallt i kanterna och vattenhyacinterna blommade vackert. Pappan talade en del spanska, pojken bara shipibo, så han och jag kunde ju inte alls prata med varandra. Men vi hade väldigt trevligt ändå. Plötsligt killade det våldsamt i min nacke och jag vände mig om och tog ett kort. Jag förstod ju att det var pojken som skojade med mig. Han hade tagit ett gräs- eller snarare vass-strå som kommunikationsmedel. Vi skrattade och sedan paddlade vi och plockade skogsgodis. En sorts stora fröskidor som hade ett vitt ludd på insidan som smakade precis som sockerdricka.

Det blev lite svårt med färgåtergivningen av målningen. Den är inte så grå på pojkens ben och arm som det ser ut här. Men jag kunde inte ändra på det utan att andra färger blev förvrängda istället. Och så är målningen överlag lite varmare i färgtonen.

Lev väl och njut av det som är gott i ditt liv!
Lisbeth

I full gång på Svefi

Nu är terminen igång på Svefi så nu är det målarläxor som ska göras varje vecka. Vi får ämnen som Melankoli, Kommunikation och det gör att det kan ju bli nästan vad som helst. Ingen direkt övertänkt läroplan hittills, men det är ju alltid nyttigt att vara tvungen att måla... Blev ju hemskt bortskämd med jätteduktiga och ambitiösa lärare på Malmfälten så det känns lite vilset nu. Vi får diskutera varandras målningar och det ger ju i alla fall något.Hoppas lärarna också blir lite mer aktiva snart.
Så har vi  färglära men tyvärr tycker jag inte att den är upplagd på något strukturellt sätt och det tycker jag att den måste vara om man ska ha någon nytta av den. Men vi fick ju ordentliga duvningar i ämnet av Pär förra terminen, och det är bra att ha i bagaget. Hittills har vi gjort en övning i att måla i en färg i olika nyanser. Och det var rörigt att uppfatta vad som menades med det. Nu har vi i uppgift att måla i en färg som vi sedan får variera med svart och vitt i olika valörer. Det ska bli lite kul. Tror jag väljer en gulorange färg.

Här är min bild av melankoli. Melankoli trodde man ju ursprungligen berodde på att den svarta gallan tagit över i kroppen. Jag målade en iskall ljusblå ung kvinna där gallans svarta blommor sprider sig i hennes kropp. Egentligen hade jag velat göra henne ännu mer som bara en kontur utan skuggningar och skiftningar, men det blev så konstigt. Som kontrast la jag en orange bakgrund. Livet brinner omkring henne men hon varken ser eller hör det, hon bara lyssnar till sitt svarta hjärta som sänder ut svart galla i hela hennes kropp och gör henne alldeles sorgsen, kall och blå...

Och här är färgläreuppgiften. Jag är tydligen inne i en orange period, saknar väl sommaren men gillar höstens färger...Det är krasse och ringblommor i jätteformat.

Båda målningarna är gjorda i akryl på 300grams akvarellpapper och är 40x50 i formatet.

Ha det gott. Snart lägger jag in min bild av kommunikation!
Lisbeth