Ibland funderar jag över vad det var som gjorde att jag plötsligt började teckna och måla. Jag tror faktiskt att det var lite långa föredrag på konferenser som fick mig att använda anteckningsblocket till att rita av blommorna på podiet i stället för att anteckna. Och efter ett tag så tyckte jag själv att de blev ganska skapliga och började så smått rita lite annat också. Jag köpte mina första vattenfärger, en liten ask med tolv färger och en minimal pensel, som jag fortfarande gärna bär med mig i handväskan. Det var roligt att kunna måla ett eget gratulationskort vid behov. Och så en dag bjöd konstföreningen på jobbet in till en akvarellkurs och jag nappade på det erbjudandet. Marie Hektor blev vår lärare. En kvinna och konstnär med stor skicklighet i att lära ut akvarellteknik och en beundransvärd förmåga att hitta de positiva detaljerna i elevernas trevande målarförsök. "Men titta här, den här linjen har du fått till jättebra" kunde hon säga om en målning som i övrigt var rena katastrofen.
Två röda äpplen var min första målning, det minns jag väl. Jag fortsatte att måla för Marie på kvällarna i många år och hon har lärt mig mycket. Tack för det Marie!
Den här anden målade jag tidigt, troligen under det första året av den tiden.
Den känns som något av en bild av mig själv. Jag uppfattas av många som ganska lugn, men då har de inte upptäckt hur fötterna vevar på under ytan för att hålla mig flytande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar