Som jag nämnt förut blev Marie Hektor i Västerås min lärare i akvarell under lång tid. Vi gjorde tom inspirerande och roliga gruppresor tillsammans till Skottland och Korsika. Många roliga minnen har jag från de resorna även om det inte blev så mycket målat som är värt att visa för någon. I andra lärares regi har jag också varit på målarkurser i Devon, England, i Provence och på Poros i Grekland. En härlig form av semester! Man studerar landskapet, husen, blommor och växter på ett helt annat sätt än på en vanlig resa. Numera har jag alltid med mig målargrejor när jag gör andra semesterresor också och alltid blir det väl några skisser eller målningar. Om inte annat så blir det en massa foton med idéer till motiv för målningar att göra när jag kommer hem.
Kanske är detta det allra viktigaste som målandet lärt mig. Att SE med andra ögon, lägga märke till skuggornas färg och skiftningar i dagrar och ljus. Kunde jag sedan återge stämningarna i mina bilder också så vore det ännu bättre. Någon enstaka gång har det väl gått...
Dessa målningarna är väl kanske inte bästa exemplet på det, men de för i alla fall med sig en massa minnen för mig. Särskilt den på porten. Den heter Saracenporten och fanns/finns väl än förresten/ på det lilla torget vid vårt hotell i Seillans när jag var på målarkurs i Provence i oktober 2004. Målningen utgår från ett foto som jag tog. En ung pappa stod och väntade med sitt lilla barn i kanten av det klara solljuset på andra sidan porten. En månad senare fick jag diagnosen bröstcancer. Och vid jul och i januari fick jag veta att jag skulle få två nya barnbarn till sommaren. Tanken på de kommande barnen gav mig mycket kraft under en synnerligen tuff vår och sommar. Porten och målningen blev för mig en symbol för det jobbiga jag skulle igenom för att få komma ut i solskenet igen och få möta de små barnen. Det blev två pojkar. Och nu har de redan blivit fem år och fått varsitt yngre syskon dessutom! Den porten kom jag i alla fall igenom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar