torsdag 24 februari 2011

Glas är också en konst

Tänkte jag skulle visa er ett litet prov på glasfusing som jag också håller på med ibland, när tiden tillåter och lusten finns. Jag har en bra stengodsugn i källaren och den har så bra automatik att man kan bränna även glas i den. Det är mycket mera komplicerade brännkurvor för glas nämligen. Framför allt avsvalningen måste gå i vissa steg och stå still på vissa gradtal, olika för olika sorters glas dessutom. Oberäkneligt alltså, men alltid spännande. Få saker är så spännande som att till slut efter vad som känns som en evig väntan få glutta på locket till ugnen och få en skymt av hur det blev. Blev det som jag tänkte - nej, nästan aldrig helt, blev det fint - ja, rätt ofta, glas är ett härligt material att jobba med.
Detta är ett fat där jag först fusat (smält ihop) ett plant fat bestående av ett grönt och ett genomskinligt lager glas med koppasulfatdoppade löv och lite stjälkar av koppartråd emellan. Och sedan har jag format det i en form som jag gjorde av gips och finmaskigt nät. Två bränningar behövs det oftast när man vill ha något som inte är helt platt. Så det är inte så snabbjobbat. Och så vill man ju gärna ha litet mer än ett föremål i ugnen med tanke på elåtgången. Litet bubblor i glaset hör nästan till i hantverksmässigt tillverkat fusat glas. Det är i alla fall nästan omöjligt att undvika. En del glassorter innehåller själva små bubblor också.
Här är mitt limegröna fat. Det är ungefär 30 cm långt. Den vågade kanten var inte helt lätt att skära till utan att glaset sprack. Just det här fatet gjorde jag på en kurs och på samma kurs fick vi lära oss att skära ut en hästsko i glas. Det är den maximala utmaningen! Den som klarar det på första försöket är en mästare i glasskärning. Jag är mycket stolt över att jag faktiskt kunde till sist efter bra många misstag, där glaset sprack på fel ställe.

1 kommentar:

Bobby sa...

Väldigt fint fat! Det skulle vara kul att prova på glsfusing :)
/Bobby