Lite skryt i all enkelhet.....

I somras var jag ju på porträtt -och djurmålerikurs på Akvarellcenter i Malingsbo. Läraren var från Ryssland, Konstantin Sterkhov, en ung man (ungefär i ålder med mina äldsta barn) som gör fantastiska porträtt av människor, men också gärna målar djur och natur. Han är utbildad i den gamla skolan liksom de flesta ryssar tror jag.
Nu till skrytet! Häromdagen fick jag ett mail där han frågade om han fick använda bilden jag gjorde av Sigge på kursen och lägga på en rysk sida där han skulle visa upp en del elevarbeten. Det blev så att jag visade honom porträttet av Åke också och då ville han ha med båda där. Stolt som en tupp var jag. Men det blev ännu bättre än så. I går fick jag ett mail där han berättade att han lagt upp Sigges bild på sin egen blogg. Den är på engelska och där brukar han dels visa sina egna alster och dels bilder gjorda av konstnärer som han tycker om. Och så la han in en liten blänkare om mitt porträtt av Sigge! Man får bläddra ner en bit för det ligger en lång artikel om Nicholas Simmons ovanför.
http://sterkhovart.blogspot.com
Visst är det väl att skryta, men jag blev så himla glad och stolt över att han ville ha det där!
Adventshälsningar till er alla och särskilt till Sigge!
Lisbeth

Vatten kan vara så mycket. Men havet är ändå alltid bäst!

En uppgift på Svefi nu : Gör en målning av VATTEN. Vilket vatten som helst, stort eller litet, lugnt eller i uppror. Kanske storm i ett vattenglas.
Eftersom jag är uppvuxen på västkusten i Halmstad bär jag alltid havet inom mig. Det är mitt eget inre landskap där jag känner mig hemma, trygg och fri.
En strand som fastnat speciellt i mitt minne blev mitt val för denna målning. Jag har tidigare gjort en målning som liknar denna-  fast då i akvarell och med lite annat motiv. Nu var det akryl som var utmaningen.Jag tycker fortfarande att just vatten är lite knepigt att måla i akryl, det passar på något sätt bättre att måla i en transparent teknik som akvarell.
 Stranden ligger på Nya Zeeland. Närmare bestämt några mil söder om Kaikoura som ligger på Sydöns östra kust. Det är en klippig och ganska otillgänglig kust, med höga berg inåt land och stora landsvägen som ringlar som en orm längs vikarna. I en liten gräsremsa mellan landsvägen och havet hittade vi en primitiv nästan öde campingplats ( ett par tre ekipage) och där stannade vi i en knapp vecka med vår lilla husbil för fem år sedan. En stor sälhanne vaktade campingen och han hade hundratals kompisar på klipporna i närheten. På stranden mellan stenarna kunde man plocka handstora pauasnäckor som skimrade i alla regnbågens färger på insidan. Och det bästa av allt - ute i vattnet bara 2-300 meter från land kom varje  morgon en flock på ca 800 Huskydelfiner och visade upp sina konster för oss. De kallas för havets akrobater och gör då sannerligen skäl för namnet. De är väldigt lekfulla och gillar att hoppa och klatscha med stjärten så det stänker ordentligt. Vi var ute och tittade på dem från en båt också en dag, så att vi fick se dem på riktigt nära håll. En annan dag tog vi en båttur ut och tittade på valar. Helt majestätiska varelser! Vattnen utanför kusten där är väldigt fiskrika, man kan ju bara tänka sig hur mycket fisk 800 delfiner och några hundra sälar sätter i sig om dagen!

Den svarta fröställningen på målningen är flax. En växt som mauorierna använt som spånadsväxt och än i dag flätar väskor och hattar av till turisterna... Den växer överallt i NZ , man ser den på stränder och längs vägar och lite varstans. Målningen är gjord på 330 g akvarellpapper, men i akryl och har måtten 60 x 45 cm.

Skönt att plocka fram lite sommarminnen i novembermörkret.
Lisbeth

Snart Fars dag

En uppgift vi ska göra för min målarkurs är ett porträtt i akryl. Eftersom Fars dag kommer nästa helg, passar det ju bra att jag råkade välja att göra ett porträtt av mina döttrars far.... Jag ville experimentera med lite motljus i hans ljusa hår och skägg och en aning gult i det vita. Ansiktet i ganska varma färger med lila skuggor och stora kontraster mellan ljus och skugga. Så här blev det.
Jag tycker själv att jag fått till likheten riktigt bra. Även Åke är nöjd, det enda jag fick ändra på för att få godkänt är att han tyckte att jag gjort skägget för spetsigt först. Och det hade han rätt i, så det är ändrat.

Inne på Facebook håller jag på att lägga upp en ny sida som heter Lisbeths ateljé. Där ska man mer samlat kunna titta på mina bilder. Kika gärna in om några veckor när jag hunnit få dit lite mer...

Provokation

Den här veckan har vi som uppgift att göra en målning på temat "Provokation". Här kommer min variant av detta. Det kanske verkar vara en mild variant, men ack så tröttande när man är mitt uppe i det dagligen och stundligen med en tvååring.. Vilket ju är väldigt länge sedan jag var, men minnena lever.....Och det är ju så med barn att de måste gå över gränsen för det tillåtna, annars vet de inte var gränsen går.

"Jag ska bada med skorna på! Och du kan inte nå mig..."  heter den.

Fullt så här lysande blå är den inte. Men det gick inte att dämpa i datorn utan att det drog antingen åt det gröna hållet eller åt det röda. Och skuggan över vattnet i nedre högra hörnet kom till i kameran. Format 40x50 cm målat i akryl på bomullsväv. Jag hade en gammal målning som jag målade över. Alltså tjockt med färg och inga tunna laseringar.

Hälsningar
Lisbeth

Zappazoa med ändringar

Det är härligt med kompisar som säger vad de tycker om ens alster. Hanna bidrog med synpunkter på min målning från Zappazoa och jag har också fått synpunkter från eleverna på Svefi som jag  begrundat och tagit till mig. Så nu har jag målat om den lite. Fantastiskt att kunna göra det förresten, det är en akvarellmålare inte bortskämd med precis!
Så här får ni alla se den omgjorda varianten. Jag har ändrat på pojkens hand, pappans tår, hans vad har blivit tjockare  och färgen på hans knä mörkare. Jag har också gjort pappans hand på åran bredare och fixat till hans underarm. Kom gärna med synpunkter på om ni tycker att det blev någon förbättring!

Ha det gott och kom ihåg:
Oron befriar aldrig morgondagen från sorg,
den suger bara musten ur nuet.
Lisbeth

Gnuer i solnedgång

Idag ska ni få se en bild som jag inte alls är stolt över. Men jag har ju sagt att jag ska visa även stötestenarna på konstens knaggliga väg, så här är den. Gnun skapade Gud av delar som blev över från andra djur, hävdade vår ranger när vi var på safari i Sydafrika. Och nog ser de märkliga ut.

Bilden är en uppgift i färglära på min kurs på Svefi. Vi fick bara använda en enda färgton och så kombinera och blanda den med svart och vitt. Eftersom jag helt automatiskt tycks måla allt i orange just nu så valde jag förstås cadmiumorange. Och mer orange än det finns inte! Men blandat med svart och vitt i lagom proportioner går det att få fram väldigt bra bruna färger, både varmt bruna och gråbruna. Himlen fick förstås bli en solnedgångshimmel, men ingen synlig sol eftersom jag inte ville ha gnuerna bara som svarta silhuetter.

Nu är jag sugen på att måla fler djur i akvarell, men vi får väl snart nästa uppgift som jag måste göra i akryl för kursen. Och det blir nog en del barnbarnspassning den närmaste tiden och då är det svårt att måla.

Ha det gott alla som tittar in här, och tack för att ni gör det!
Lisbeth

Äntligen en katt! Får jag lov att presentera Macavity.

Vi är några stycken målande fd elever på Malmfälten som har en egen grupp på facebook där vi visar varandra vad vi målar och utbyter synpunkter i största allmänhet. I somras försökte vi ha olika teman som vi skulle måla och sedan diskutera. Speglingar var ett tema och katter eller andra djur ett annat. Då blev det aldrig av att jag gjorde någon katt, men igår kväll kändes det som om det äntligen var dags. Jag var på målarkväll på Sala konstförening och numera tar jag hellre med akvarellfärger än olje-elller akrylfärger, för det är så mycket smidigare. Särskilt sedan jag köpte min fantastiska John Pike akvarellpalett/låda (smygreklam) som är så enormt praktisk! Och så hade jag inte lust att måla landskap efter foton utan hade tagit med mig  bland annat en bild på en katt, Macavity. Han levde ett härligt kattliv i en liten by i södra England, en mycket stor och värdig gammal kattherre som var väldigt snäll och kelig. Han kunde också vara fenomenalt sur, vilket både hans matte och jag hade hjärtligt roligt åt. Tyvärr dog han för ungefär 1½ år sedan. Men så här såg han ut när han inte var på sitt allra soligaste humör...

Alltså en akvarell för en gångs skull, 24x33 cm.
Idag skiner solen - le mot den!
Lisbeth

Minnen från Zappazoa, Peru

Nu har jag precis sänt iväg veckans målning till Svefi. Så då kan jag ju lägga in den här också för dem som vill se den.
Vi skulle göra en målning på temat Kommunikation. Jag funderade länge på vad jag skulle välja, ämnet är ju mer än brett! Kommunikationsmedel, samtal eller annat sätt att meddela sig mellan människor. "Samtal" mellan djur - jag var inne på giraffer ett bra tag och skissade på en giraffmamma och hennes unge. Men så tittade jag på gamla foton och fastnade för den här bilden och målade utifrån den. För åtta år sedan var jag  i Peru. En av mina döttrar gick på en skola som reste ut i världen i smågrupper och gjorde dokumentärfilm. De gjorde bland annat en liten kortfilm om en shipibopojkes liv i amazonasdelen av Peru. Jag fick följa med till byn när hon och hennes kompis tog de sista scenerna. Vi åkte sju timmar med båt på Ucayalifloden ( som tillsammans med andra floder så småningom blir Amazonfloden) rätt ut i väglöst land och kom till den lilla indianbyn Zappazoa. Eftersom det var regntid var hela djungeln översvämmad, så på slutet körde båten rakt in i skogen och fram till "huset" vi skulle bo i. Som liksom alla shipibohus står på pålar, förståeligt nog. Shipibohus har inga väggar och vårt lilla uthus hade bara väggar i ett av hörnen. Gissa om det fanns mycket mygg......
Nåväl, målningen var det... En morgon fick jag följa med pojken och hans pappa på en tur på floden i en urholkad trädstam. En helt sagolik morgon, det var vindstilla och ändå inga mygg på floden, rosa delfiner kom förbi, vita hägrar stod överallt i kanterna och vattenhyacinterna blommade vackert. Pappan talade en del spanska, pojken bara shipibo, så han och jag kunde ju inte alls prata med varandra. Men vi hade väldigt trevligt ändå. Plötsligt killade det våldsamt i min nacke och jag vände mig om och tog ett kort. Jag förstod ju att det var pojken som skojade med mig. Han hade tagit ett gräs- eller snarare vass-strå som kommunikationsmedel. Vi skrattade och sedan paddlade vi och plockade skogsgodis. En sorts stora fröskidor som hade ett vitt ludd på insidan som smakade precis som sockerdricka.

Det blev lite svårt med färgåtergivningen av målningen. Den är inte så grå på pojkens ben och arm som det ser ut här. Men jag kunde inte ändra på det utan att andra färger blev förvrängda istället. Och så är målningen överlag lite varmare i färgtonen.

Lev väl och njut av det som är gott i ditt liv!
Lisbeth

I full gång på Svefi

Nu är terminen igång på Svefi så nu är det målarläxor som ska göras varje vecka. Vi får ämnen som Melankoli, Kommunikation och det gör att det kan ju bli nästan vad som helst. Ingen direkt övertänkt läroplan hittills, men det är ju alltid nyttigt att vara tvungen att måla... Blev ju hemskt bortskämd med jätteduktiga och ambitiösa lärare på Malmfälten så det känns lite vilset nu. Vi får diskutera varandras målningar och det ger ju i alla fall något.Hoppas lärarna också blir lite mer aktiva snart.
Så har vi  färglära men tyvärr tycker jag inte att den är upplagd på något strukturellt sätt och det tycker jag att den måste vara om man ska ha någon nytta av den. Men vi fick ju ordentliga duvningar i ämnet av Pär förra terminen, och det är bra att ha i bagaget. Hittills har vi gjort en övning i att måla i en färg i olika nyanser. Och det var rörigt att uppfatta vad som menades med det. Nu har vi i uppgift att måla i en färg som vi sedan får variera med svart och vitt i olika valörer. Det ska bli lite kul. Tror jag väljer en gulorange färg.

Här är min bild av melankoli. Melankoli trodde man ju ursprungligen berodde på att den svarta gallan tagit över i kroppen. Jag målade en iskall ljusblå ung kvinna där gallans svarta blommor sprider sig i hennes kropp. Egentligen hade jag velat göra henne ännu mer som bara en kontur utan skuggningar och skiftningar, men det blev så konstigt. Som kontrast la jag en orange bakgrund. Livet brinner omkring henne men hon varken ser eller hör det, hon bara lyssnar till sitt svarta hjärta som sänder ut svart galla i hela hennes kropp och gör henne alldeles sorgsen, kall och blå...

Och här är färgläreuppgiften. Jag är tydligen inne i en orange period, saknar väl sommaren men gillar höstens färger...Det är krasse och ringblommor i jätteformat.

Båda målningarna är gjorda i akryl på 300grams akvarellpapper och är 40x50 i formatet.

Ha det gott. Snart lägger jag in min bild av kommunikation!
Lisbeth

Här igen!

Sommaren har varit lång och intensiv och det har inte blivit så mycket målat alls som jag hade föresatt mig.
Men något har det ändå blivit. Jag har varit på en intressant kurs i att måla porträtt och djur i akvarell i Malingsbo en vecka för en rysk konstnär, Konstantin Sterkhov. Och så har jag sökt till och kommit med på Svensk-finska folkhögskolans fortsättningskurs i måleri. Akryl (eller olja, men då väljer jag akryl). Den går på kvartsfart, 10 timmar per vecka i höst. Helt Internetbaserat, inga träffar, men mycket kontakt mellan eleverna på nätet. Vi har nyss börjat så jag vet ännu inte riktigt hur det blir, men det får ni höra mer om senare. De första uppgifterna är inlämnade och diskuteras nu i elevgrupper.

En bild måste jag väl ändå lägga in. Det får bli det jag är mest nöjd med av sommarens alster, ett akvarellporträtt av ett av mina kära barnbarn. Jag har försökt att måla honom tidigare, en hyfsad målning, men inte tillräckligt likt. Nu är jag nöjd med likheten också. Det är målat efter ett foto som togs när han var ca 8 år. Han har nog inte klipp sig sedan dess och nu är han elva och vackert långhårig....

Hälsningar till alla som hittar tillbaka till min blogg, fast den legat nere så länge. Välkomna hit!

Svårt att samla mig och måla

Tänk att det är så lätt att rubba på sina rutiner! Jag har ju som mål att måla lite varje dag, men sommarvärmen och en massa annat distraherar mig så att det är svårt att uppnå det målet. Det lovas svalka och regn var och varannan dag, men det blir inget av det. Imorse kom det ett stillsamt duggregn som bara gjorde luften fuktig men just inget mer. Sedan har det varit varmt igen. Men ikväll blåser det från norr och är lite svalare, så vem vet? Det vore skönt att få ner värmen inomhus, för särskilt övervåningen kan bli olidligt het.
 På grund av målartorkan får ni nöja er med en sommarbild som jag gjorde i höstas. En akvarell med lite inslag av experimentella tekniker.Hundkex, midsommarblomster och en gärdsgård. i ett skogsbryn - en liten sammanfattning av försommar!

Hoppas ni får en riktigt skön sommar, alla mina bloggläsare!

Det är så roligt att märka att så många tittar in här och en del skriver kommentarer också 

och då blir det ännu roligare!

Slut på värmen

En lång rad heta dagar har inte precis inspirerat till målande. Jag har i alla fall ägnat mig  åt lite hantverk i form av silversmide genom att göra ett halsband till äldsta barnbarnets studentexamen.
Speglingar har vi satt som mål att göra just nu  i en målargrupp som jag tillhör. Jag började på en akvarell för ett bra tag sedan, men så har det kommit annat i vägen och den har blivit stående tills idag då jag äntligen gjorde den klar. Det var roligt att måla akvarell igen, efter hela terminens akrylstudier. Men det är värst vad man kommer av sig när man inte använt en viss teknik på ett tag. Det kändes väldigt ovant faktiskt. Motivet är från Dalsland, vi gjorde en båtfärd uppför akvedukten i Håverud bort till en massa hällristningar. Motivet är hämtat därifrån, jag har för mig att det fanns en del ristningar alldeles vid tallen på bilden.

Tyvärr är fotot dåligt, på målningen är himlen och de ljusa partierna på sjön nästan helt vita..

Sommarvärme på väg

Nu när sommarvärmen sägs komma på allvar imorgon och i Kristi himmelsfärdshelgen kan det kanske passa med en riktig sommarbild. Liksom förra bilden är det en havssula (vilket märkligt och inte så fint namn på en så vacker fågel, undrar varifrån det kommer?) som svävar högt och fritt under den knallblå himlen. Också den är en symbol för kärleken - luften under mina vingar.
Egentligen är jag inte alls nöjd med den här bilden, jag målade om den många gånger. Det har funnits moln på himlen, himlen har haft olika färger, det har funnits klippor i förgrunden, havet har varit lugnt och det har varit fullt av "vita gäss", men till slut efter flera dagars målande fastnade jag för den här varianten och sände in till min lärare. Inte var jag nöjd, men eftersom min lärare Pär Bäckström tyckte den var OK så får väl också  ni se den. Och sedan gick jag omedelbart och målade förra bilden jag la in, den med två havssulor, och sände in den också. Den tog bara 1½timme från första skissen till fotografering! Den tycker jag bättre om , så ibland hittar man rätt meddetsamma och ibland snubblar man fram med vingliga steg och slår tårna i stötestenarna på konstens svåra väg.

Hoppas ni alla får en underbar helg!

Farväl till Malmfälten

Nu är terminen slut, den slutade officiellt igår. Tänk att jag genomfört ett helt års konststudier, det känns fantastiskt. Roligt har det varit, jobbigt likaså men framför allt har det varit oerhört lärorikt och givande. Jag har fått lära mig mycket om teckning, former, komposition, akvarellmålning och akrylmålning och en massa annat. Arbetsdisciplin inte minst. Jag har faktiskt fått in varenda uppgift i tid utom en gång när jag av misstag glömt att trycka på sänd så att mitt mail låg kvar hos mig i stället för att gå iväg till min lärare. Och det märkte jag inte förrän han frågade efter det långt senare...
Tack Nina och tack Pär som varit mina lärare. Bättre lärare kan man inte få, duktiga, pedagogiska, inspirerande, uppmuntrande, men inte in absurdum, de har påpekat vad som varit skevt och fel och kommit med förbättringsförslag. Helt otroligt att man kan skriva ett givande omdöme om en enda målning på en och en halv eller två sidor. Det finns mycket material att gå tillbaka till och lära sig mer av i fortsättningen. Jag kan då varmt rekommendera alla som har lust att lära sig mer om att måla och rita att anmäla sig till Malmfältens internetskola.
Och inte kostar det någonting heller! Mer än möda tid och svett förstås. 20 timmar i veckan är det beräknat att man ska lägga ner och det har jag nog gjort faktiskt.
Dagens bild är en av de sista jag gjort för skolans räkning. Temat var Kärlek. Det är två havssulor, stora vackra vita fåglar med gult huvud. Vi såg dem på Nya Zeeland, hela överfarten mellan Nordön och Sydön hängde de i luften över båten så man kunde studera dem på riktigt nära håll.   De har en märklig hälsningsceremoni när de varit åtskilda en liten stund.

Skönmålning...

En av de sista uppgifterna på skolan var att välja någon målare eller konstriktning i konsthistorien och så göra ett självporträtt i den stilen. Uff, vad svårt. Jag har alltid gillat impressionisterna så jag valde Renoir. Han har ju också gjort en del porträtt bla annat av den vackra Jeanne Samary. Så jag försökte så gott jag kunde att måla av mig själv på Renoirmanér i ett porträtt där jag satte in mig själv istället för den sköna damen ifråga. Kändes väldigt förmätet på mer än ett sätt, men det var ju det som var vår veckouppgift. Resultatet blev inte särskilt likt mig, rätt mycket förskönat blev det allt, kanske en följd av att målningen jag gjorde en parafras på är så vacker.

En annan uppgift nyligen gick ut på att iaktta gränserna mellan partierna mellan ljus och skugga i ett ansikte i rak profil. Och sedan måla detta i klart avgränsade enhetliga färgfält, ungefär så som Andy Warhol målade alla sina bilder av Marilyn Monroe m fl.. Här tog jag kejsarinnan Plautilla, en kopia av ett marmorhuvud som jag köpt i museishopen i amfiteatern i Pula i Kroatien. Hon sitter åtminstone helt stilla och man kan ljussätta henne hur närgånget som helst utan att hon blinkar med sina tomma ögonhålor. Men tro inte att det var lätt att bestämma vilka färger som skulle vara var och försöka få fram volymen i ansiktet enbart med hjälp av linjernas kurvor.

Impressionistisk skönmålning

 Plautilla på Warhols vis

Njut av våren! Sverige blir inte vackrare än så här!/ Lisbeth
	Taggar: tips och råd flasha

Länge sedan sist

Nu har det gått snart fyra veckor sedan jag skrev här sist. Men jag har inte varit overksam under mellantiden, långt därifrån. Skolan i Malmfälten är inne i absoluta sluttampen, sorgligt nog. Året där har gått så fort och jag har lärt mig så mycket. Och fått in vanan att måla ofta och mycket, vilket jag hoppas jag kan hålla fast vid. Saknaden efter mina superduktiga lärares kommentarer kommer att bli stor. Men jag har ju deras kommentarer till det jag gjort att kunna gå tillbaka till och försöka tillämpa i framtida målningar också. Och många övningar skulle det sannerligen inte skada att göra en gång till och försöka göra bättre.

Idag ska ni få en bild av en målning i repris. Den hade jag nämligen med på Sala Konstförenings vårsalong på konstmuséet. En lite mindre utställning i år, eftersom muséet ska repareras (om det nu blir av, inget har hänt under hela våren, mer än att det varit stängt). Man fick lämna in en tavla var ( andra år brukar det vara tre och en garanteras komma med) och jag valde en med motiv från Hallandskusten, den natur som jag känner mig hemma i och tycker om att måla.
När jag kom idag och skulle hämta tavlan visade det sig att den var såld. Jag tror att det bara var den och en till som blev sålda så jag blev väldigt glad. Tänk att någon tyckte så mycket om det jag gjort att den faktiskt ville betala för att få den! Jätteroligt!

Påskägg

Till påsken hör ju att göra påskkort och gärna pryda dem med ägg i olika former. Här kommer ett som jag gjorde tillsammans med barnbarnen för ett par år sedan. Först färgade vi in kort  genom att försiktigt lägga dem på vattenytan i en balja. På ytan hade vi först droppat en speciell sorts färg som flyter ut på ytan och lätt fastnar på pappret. Det kan bli fantastiska resultat av bara några färgdroppar. Och barn och gamla har samma förutsättningar att lyckas. Just det här kortet fick sedan ett orange ägg målat på sig, och så var kortet klart. Efter inskanning kan man skriva ut korten på tunt akvarellpapper, lätt linnepräglat papper eller fotopapper - allt efter behag. Hoppas ni haft en lika skön påskafton som jag har haft! Så gott som hela familjen samlad till påsklunch och hela eftermiddagen och underskönt sommarväder!

En tupp i kinesisk stil

En liten serie av gamla påsksaker.
Dagens bild  - en tupp målad på kinesiskt manér. Gjord i vattenfärg, men det skulle väl egentligen varit tusch.

Det drar ihop sig till påsk

Så här kommer ett fång gula tulpaner. Det är en gammal akvarell som jag målade till en god väns födelsedag.

Men jag skannade av den innan jag gav bort den och jag brukar ibland använda den som gratulationskort. Ett bra exempel på hur komplementfärger förstärker varandra. Tulpanerna hade bara sett hälften så gula ut om inte bakgrunden varit lila. Det är för tidigt att säga Glad Påsk ännu, innan det är dags för det kan jag nog gräva fram några fler gamla påskkort  att underhålla er med om jag bara hinner skanna in dem. 

Men Glad Vår kan man ju säga, vårvädret är ju helt ljuvligt underbart idag och det ser ut att hålla i sig åtminstone över helgen. Härligt för alla som har påsklov nu. Många far väl till fjälls och åker skidor, men det känns ungefär som det sista jag skulle vilja göra, nu när sista snödrivan äntligen försvann från trädgården för en vecka sedan! Krokus, små påskliljor, snödroppar och scillor blommar och jag har starka funderingar på att gå ut och plocka det första ätbara gröna  till lunch snart. Dvs nässlor och späd kirskål. Rabarberna sticker opp sina runda röda huvuden också. 

Förresten har jag lämnat in en tavla till vårsalongen i Sala idag. Jag tog den från sanddynerna i Frösakull som jag visat er här för ett tag sedan. Den sjunde maj på Kulturnatta blir det vårsalong i Aguelimuseets travershall.
Museét ska ju renoveras så det är urplockat och stängt (fast vi står där och målar varje torsdag, för de har inte börjat jobba ännu). Därför blir det en vårsalong i mindre mått, en tavla(eller annat konstverk) var får man lämna in. Det brukar bli en ganska rolig  utställning med stor blandning av konstverk.
Så GLAD VÅR allihop!
Lisbeth

Systrar emellan

Min senaste målning är ett dubbelporträtt av två av våra döttrar. Även detta är en uppgift som jag hade att göra för skolan veckan som gick. Människa eller människor i helfigur var uppgiften. Jag har målat efter ett foto som är snart fyra år gammalt. Men jag har inte följt det slaviskt, soffan har fått annan färg och hela bakgrunden är radikalt förenklad.  Jag är medveten om att fötterna på dottern till höger är små, men de ska föreställa 34-35 i skonummer.... Och fötterna var inte med på fotot. Det var också lite svårt att veta hur soffbenet skulle se ut och hur långt det skulle vara.
 Att måla människor är väldigt roligt tycker jag. Och det är onekligen lättare i akryl än i akvarell, eftersom man kan ändra bra många fler gånger än i en akvarellmålning som snabbt mister sin fräschör om man börjar ta bort och göra om.

Nu blir det nog paus här ett tag, vi ska inte måla något den här och nästa vecka för skolan och så blir det påsk. Och då får jag en massa annat att göra och kommer troligen inte att hinna måla annat än möjligen något påskkort... 

Luftperspektiv

Nu var det ett tag sedan jag gjorde något inlägg här sist. Det har varit en intensiv period med mycket målande för skolan och även i övrigt. Jag börjar tycka bättre och bättre om att måla med akryl. Man kan använda så olika målningsteknik och få väldigt olika resultat, från oljefärgsliknande måleri till transparant måleri som ligger nära akvarellen.
De är en skoluppgift som jag tänker lägga in här idag. Som så mycket annat har den  en historia bakom sig. En mycket god vän till mig kommer från Norge. För ett antal år sedan var hon där och hälsade på och åkte båt utanför kusten. Hon tog då ett kort som blev helt blått. Blå himmel, blå moln, blått vatten och blåa berg. Väldigt vackert. Hon sände det till mig och till hennes 60-årsdag hade jag gjort en målning i akvarell efter det kortet. Den blev mycket uppskattad.
Och nu skulle vi göra en perspektivbild av valfritt slag i skolan. Eftersom jag haft svårt att komma underfund med de blå akrylfärgerna, bestämde jag mig för att försöka måla Ålesund igen, och alltså i akryl denna gången. Att göra ett luftperspektiv av den bilden skulle ju verkligen tvinga mig att tampas med de blåa elementen.(Tack Randi för bilden! Det är ett fantastiskt vackert foto!) Att måla moln var minsann inte alls lätt. Jag hittade till sist en liten filmsnutt på Youtube som hjälpte mig på traven. Internet är sannerligen lärorikt! Man kan hitta instruktionsfilmer om nästan vad som helst.

Var så goda, havet utanför Ålesund i Randis och min gemensamma tappning:

Sommardrömmar

Idag när marssnön lägger sig tjock igen, känns det väldigt långt till sol och sommar, även om dagarna är ljusa och skatorna samlar kvistar till sina bon. Men man kan ju alltid måla och drömma. I mina övningar med akryl gick jag tillbaka till ett motiv som jag tidigare målat i akvarell och gett till min bror(det är han som syns på bilden...)
Jag kämpar fortfarande med akrylen särskilt när det gäller att hitta bra färger till så genomskinliga ting som himmel och hav. Det motsäger sig själv att måla något genomskinligt med täckande färger. Men som vanligt så gäller det att pröva och öva tills man hittar rätt.
Visserligen föreställer målningen en oktoberdag vid havet i Frösakull norr om Halmstad, men havet är synonymt med sommar och fri rymd i mina tankar, så var så goda, lite sommardrömmar:

Färgläreövning

Nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen. Jag har målat så väldigt intensivt, men bara sånt som var för min egen övnings skull, avmålningar av en lärobok i målning och det kan man ju inte lägga ut så här offentligt. Och på skolan har vi hållit på med färglära och att titta på färgcirklar är ju inte så intressant även om det är både nyttigt att göra och ibland vackert att titta på.
Nu sist har jag gjort ett mönster, där vi varierat ursprungsfärgerna i deras komplementfärger, i färger med motsatt valör och till sist till färger med ändrad intensitet. Låter det krångligt? Det var det också, det tog flera dagar.
Den 13 augusti 2006 firade vi 40-årig bröllopsdag med att åka till Bryssel. Taxin kunde inte köra ända fram till hotellet som låg ett halvt kvarter från Grand Place, ett av Europas mäktigaste torg. (Hotell Mozart, bo där om ni ska till Bryssel, det är jättehäftigt inrett, med tusen prång, gångar och små innegårdar, men bara hiss på ett ställe.)Centrum var nämligen avspärrat för att man höll på med den blomstermatta som man lägger ut på hela stora torget i en helg vartannat år. Mattan innehåller lite gräsmatta, och så ungefär 750 000 begoniablommor i häftiga färger. Ett fantastiskt jobb. Folk köade i timmar för att komma upp i Hotel de Ville, stadshuset för att få se det lite grann från ovan. Det kändes som om hela Bryssel firade vår bröllopsdag på ett helt magnifikt sätt.

Här är ungefär halva mattan på bilden.

Och här är mitt mönster som jag knyckte idén till från denna matta

Nu blir det lite friare målande ett tag tror jag.  Vi hörs när jag har något att visa....

Akryl, det är svårt det!

Nu har vi börjat med akrylmålningsdelen på skolan. Huvva, vad det är svårt och ovant att måla med så tjocka färger. Jämfört med akvarell, så blir färgerna helt annorlunda när man blandar dem också. Om jag t ex vill ha en viss grön färg så vet jag vilken blå och gul jag ska blanda för att få fram den i akvarell. Men tar jag akrylfärger med samma namn och blandar dem, så blir det inte alls likadant. Mycket förbryllande och frustrerande. Och så krävs det en annan penselföring som jag inte har hittat ännu. Det kommer att behövas träning och åter träning innan det blir något resultat. Men skam den som ger sig!

Inte ska jag undanhålla er kära läsare resultatet av mina vedermödor, även om jag är mycket missnöjd med det.   Får jag göra en målning eller två om dagen ett tag framåt så hoppas jag att det kan bli lite bättre så småningom. Just nu känns det som om jag står på en åttaårings nivå.

Glas är också en konst

Tänkte jag skulle visa er ett litet prov på glasfusing som jag också håller på med ibland, när tiden tillåter och lusten finns. Jag har en bra stengodsugn i källaren och den har så bra automatik att man kan bränna även glas i den. Det är mycket mera komplicerade brännkurvor för glas nämligen. Framför allt avsvalningen måste gå i vissa steg och stå still på vissa gradtal, olika för olika sorters glas dessutom. Oberäkneligt alltså, men alltid spännande. Få saker är så spännande som att till slut efter vad som känns som en evig väntan få glutta på locket till ugnen och få en skymt av hur det blev. Blev det som jag tänkte - nej, nästan aldrig helt, blev det fint - ja, rätt ofta, glas är ett härligt material att jobba med.
Detta är ett fat där jag först fusat (smält ihop) ett plant fat bestående av ett grönt och ett genomskinligt lager glas med koppasulfatdoppade löv och lite stjälkar av koppartråd emellan. Och sedan har jag format det i en form som jag gjorde av gips och finmaskigt nät. Två bränningar behövs det oftast när man vill ha något som inte är helt platt. Så det är inte så snabbjobbat. Och så vill man ju gärna ha litet mer än ett föremål i ugnen med tanke på elåtgången. Litet bubblor i glaset hör nästan till i hantverksmässigt tillverkat fusat glas. Det är i alla fall nästan omöjligt att undvika. En del glassorter innehåller själva små bubblor också.

Här är mitt limegröna fat. Det är ungefär 30 cm långt. Den vågade kanten var inte helt lätt att skära till utan att glaset sprack. Just det här fatet gjorde jag på en kurs och på samma kurs fick vi lära oss att skära ut en hästsko i glas. Det är den maximala utmaningen! Den som klarar det på första försöket är en mästare i glasskärning. Jag är mycket stolt över att jag faktiskt kunde till sist efter bra många misstag, där glaset sprack på fel ställe.

En av mina allra första målningar i akryl

Jag har ju målat oerhört lite i akryl hittills, fem eller möjligen sex försök, och det mesta av det icke godkänt av mig själv. Men ett hundporträtt har jag gjort, som jag faktiskt gav till min dotter i julklapp för ett par år sedan. Det hänger i dotterdotterns rum nu. Tuna och Tunita (uttalas på spanska) hette hundarna som var mor och dotter och en blandning av amerikansk cockerspaniel och Cavalier King Charles spaniel. Båda är borta sedan några år, så det känns lite roligt att ha gjort en bild av dem. Utförandet av pälsarna kan man väl ha en del att invända emot, men huvudena och ansiktsuttrycket tycker jag själv att jag lyckats rätt bra med. Jag hade ursprungligen tänkt att sätta målningen som ficka på en kasse, men dottern ville hellre ha den som en liten tavla.
Så var så goda, får jag presentera Tuna och hennes dotter Tunita!

Svarta veckans resultat: Svarta reflektioner

Nu har jag precis sänt in mitt stilleben i kol till min lärare. Svårt var det med formerna, de ändrades av någon anledning hela tiden jag jobbade.  Så här blev det i alla fall till sist. Svarta reflektioner kallar jag bilden. Spegeln i bilden är en glasskiva som jag målat svart på baksidan. Att titta i en sådan spegel ska göra det lättare att upptäcka ljus och skuggor och valörer i bilden, på samma sätt som när man kisar och färgfälten blir tydligare. Jag tyckte det var festligt med spegelbilden så jag valde att teckna båda, inte bara titta på dem.
Mjuk willowkol har jag använt, tunnare och tjockare allt efter ytans storlek. Pappret är akvarellpapper, extra vitt Saunders & Waterford 300g, NOT. Tops var utmärkt att jämna till valörerna med.  De är för övrigt flitigt använda när jag målar akvarell också. Helt suveräna är de på att omärkligt suga upp en vattendroppe som kommit på villovägar.

Nästa vecka går vi över till att måla med akryl. Det är ett helt nytt kapitel för mig, så det ska bli väldigt spännande. Jag är ju bara van vid genomskinliga färger, så det blir ett helt nytt tänkesätt. Man kan börja med de mörka färgerna och lägga de ljusa ovanpå, bara en sån sak. Med akvarellen måste man ju alltid tänka igenom vad som ska vara ljust och framför allt vitt, och spara ut det från början. Vet inte vad jag kommer att gilla det. Jag tycker också att det verkar vara svårare att blanda färger, det blir nog ett lite hårdare sätt att måla, som jag inte vet om det passar mig. Men underbart att få kasta sig över FÄRG igen, även om det är roligt med teckning också.

Svart vecka

Bli inte oroliga, jag är inte svart i sinnet, bara på händerna och i viss mån på kläder och ibland i ansiktet. Jag håller nämligen på att rita med kol. Veckan uppgift på skolan är en kolteckning. Ett medium som jag inte alls är van vid. Det är vansinnigt smetigt . Särskilt när man ska göra stora riktigt svarta ytor blir det kol överallt. Men det är intressant att utforska vad man kan göra med det. Det går att få väldigt stora kontraster och det är lätt att rita snabbt. Just snabbheten tilltalar mig, även om jag ibland kan njuta av att sitta och gneta med en blyertspenna också. Men här är det snabbare tag, man kan ta bredsidan av kolet och bara damma på. För dammar, det gör det som sagt. Jag har inget färdigt att visa upp ännu.
Så ni får vara nöjda med den andra av förra veckans uppgifter. Ett stilleben med två citroner och en lök - fantasifullt eller hur? - gjorda i blyerts med den sortens valörteckning där man utgår från en grå yta och sedan suddar fram motivet och mörkar ner skuggorna. Inga linjer fick användas, bara ytor som gränsar till varandra ska bygga upp teckningen.

Ute har det varit väldigt kallt idag, men snön är vit och fin igen efter förra veckans ymniga snöfall. Vitt ute och svart inne alltså!

Orkidéer från mitt fönster

Den här veckan skulle vi göra valörteckningar med blyerts som inlämningsuppgift på skolan. Det betyder att man inte ritar streck utan ställer  ytor i olika mörk färg mot varandra istället. Inte helt lätt. För att komplicera det hela ännu mer, skulle vi göra en bild där vi utgick från en svag linjeteckning, som vi sedan byggde ut med valörerna. Och så skulle vi göra en bild där vi först mörkade ner hela ytan till en mellanfärg och sedan tog fram motivet med att sudda respektive mörka ner olika delar.  När jag gick genom huset på jakt efter lämpliga motiv att rita av, vek sig en blommande orkidé i mitt köksfönster. Så jag fick ta av stjälken och sätta den i en vas. Den blev ett lämpligt offer för min skaparlust. För att få bra vinklar på blommorna fick jag nypa av en och sätt i vasen och så fick stjälken med de två återstående ligga nedanför lite dekorativt. (Jag hade faktiskt en sådan där liten vattenbehållare som man sätter på en stjälk hemma, så det gick att hålla blommorna fräscha hela tiden.)

Så här blev resultatet: Den andra bilden kommer en annan dag, jag måste ju dra ut på teckningarna lite......

Skissövningar som inte gick att lägga in på skolans blogg

Jag skulle lägga in de här skissövningarna som vi gjorde andra veckan på skolan i bloggen där för att visa mina klasskamrater. Men det gick inte, länkarna sprack. så nu prövar jag om det är lika illa här.

Krabbmete, bland de första människor jag målat

Idag sätter jag in en gammal bild, den kom till för  tre - fyra år sedan. En varm oktoberdag i Devon, där jag var på kurs, stod en pojke och hans pappa på bryggan och metade upp stora krabbor ur det rätt grumliga vattnet i Darts mynning. Det var nog första gången jag på allvar försökte mig på att måla människor. Det skarpa solskenet  och skuggorna på deras ben var roligt att försöka fånga. Vattenfärg är det förstås. Detta är en beskuren bild, jag hade gjort misstaget att ta med alldeles för mycket av omgivningen i målningen.

Mer om olivträd

Jag har tagit reda på lite mer om olivträd. De kan bli väldigt gamla, världens äldsta olivträd lär vara 3000 år och finns på Kreta. Vanligare är 1500 år. Så mitt träd kan nog vara från antiken när allt kommer kring!

Däremot verkar det där med tre generationer vara nys. Trädet bär frukt fem år efter planteringen och är som bäst vid 20 års ålder då det kan ge 100 kg oliver varje år. Så nu vet vi det. Gott är det med oliver i alla fall!

Ett gammalt olivträd

Så är jag färdig med veckans teckning som skulle vara ett träd. Ett urgammalt olivträd, kanske från romartiden. Nja, jag vet inte hur gamla olivträd kan bli, men det här hör nog till de äldre. Det står bland antika ruiner på Poros i Grekland. Knotigt och trasigt, bär det ännu en del frukt. Det sägs ju att det tar tre generationer för att odla oliver. En som planterar, en som sköter om och en som får skörda.

Nu ska jag rita ett träd

Och det ska ni få se när jag tycker det är färdigt att skicka in. För det är den största delen av veckans uppgift på skolan. En linjeteckning, troligen i tusch ska det bli. Jag vet vilket träd jag ska göra, så jag slipper i alla fall förra veckans velande med att välja motiv för mina skisser. Till sist blev det en vas med vissna tulpaner + en glad kinesisk porslinsgris, Åke när han spelar tenorhorn och till sist fåglarna runt vår fröautomat, nötväckor, talgoxar och en blåmes. Men det är skisser som jag inte tycker det är så mycket att säga om, så de håller jag för mig själv. I stället ska ni få se en teckning som jag inte tror att jag visat förut.

Det är en rolig historia runt den också. Vi var på väg hem från Grekland hösten 2009 och satt på en bänk utanför Aténs flygplats och åt lite medhavd frukost. Då kom en liten svartklädd gumma  och satte sig på bänken. Hon kedjerökte och pratade ivrigt i telefon. Liten och mager, med en lång lång fläta som tittade fram under hucklet. Hon var uppenbart nervös. Hennes son som var en fryntlig man berättade för oss att han var taxichaufför och nu hade han kört mamma till flygplatsen inför hennes livs första flygtur som skulle gå till dottern i Tessaloniki. Det märktes så väl att han var stolt över sin mamma som skulle flyga alldeles ensam.

Ha det gott och flyg lugnt!/ Lisbeth

Skaparsvacka

Den här veckan går det trögt med det mesta! Tankarna snurrar runt vad jag ska göra, men det är svårt att komma till skott. Eller rättare sagt att sätta pennan på pappret. Ska lämna in tre skisser före måndag och det ska väl gå, bara arbetsdisciplinen infinner sig. Jag är slö av förkylningen som troligen sitter i bihålorna sedan före jul också. Det känns inte som om jag har något att visa upp för er heller. Men om ni längtar efter våren lika mycket som jag så kanske en bild av en magnolia kan vara till lite uppmuntran. Om tre månader blommar de, åtminstone söderut. Har ni någon möjlighet att besöka konstmuséet Louisiana när deras enorma magnolia blommar så gör det. Louisiana är ju alltid värt ett besök och magnolian är som ett blommande isberg! Helt makalös!

Solsken och mörkerlåda

Ute skiner solen och man kan nästan ana våren. Och inne bygger jag en ljuslåda. Fast jag tycker det är en mörkerlåda eftersom den är till för att stänga ute ljuset från alla håll utom ett. Nu är den i alla fall klar, den är mycket stilig, hopsydd med björntråd och allt. Därtill vederbörligen invigd med ett foto av ett uppställt stilleben. Veckans uppgift på skolan är redan inskickad och klar, men det blir ingen rast eller ro för det. Nu gäller det att sätta igång med skissandet för fullt.
Jag berättade om Ballerinan och lille Ballerutten i måndags. Hur de for fram som virvelvindar, den ena med de mjukaste armrörelser - hon har armar som gummiormar, helt utan leder, den tösabiten! Den andre kämpande, vridande sig själv i omöjliga ställningar i sina försök att härma sin syster, ända därhän att han till sist snärjde in sig så att han ramlade omkull. Nääädå, vi skrattade INTE, man måste tänka på barnens självkänsla också! Men att jag vände bort huvudet och log rätt brett bakom handen, måste jag väl erkänna att jag gjorde. Så dagens bild får bli den teckning jag gjorde av dem till veckans skoluppgift. Att göra en enkel skiss gör att man minns ögonblicket väldigt bra. Skissa mera måste jag göra! Jag har alltid ett litet block i handväskan, men jag använder det tyvärr alltför sällan!

                   Ballerinan och Ballerutten
                 eller
                    Liten man gör så gott han kan

Tack mina följare och alla som tittar in här

Kommer ni ihåg att jag i början tog för givet att Google skulle hitta alla bloggar och leda folk rätt som ville hitta dem? Och hur förvånat besviken jag blev när jag upptäckte att det inte alls var så?
Men redan för några veckor sedan har ni mina kära följare och läsare ändrat på den saken! Om man nu googlar  på Lisbeth Eleonora Johansson eller på Med hjärtat i penseln får man upp nästan en hel sida med länkar som leder hit. Och det är för att ni varit så flitiga att kolla vad som händer här! Det känns väldigt roligt och uppmuntrande, för det är ju ingen vits med en blogg som ingen vill titta på. Så ett stort och ödmjukt TACK till er alla.
Kram på er/Lisbeth

Ny termin på Malmfälten

Nu börjar allvaret. Första uppgiften för terminen är inte direkt att måla eller teckna utan att bekanta sig med inlämningssystemet och se till att bilderna håller ett hanterbart format och är tydliga samt stämmer med förlagan.
Dessutom fick vi tips om att göra en "ljuslåda", eller kanske snarare en "mörkerlåda" där man kan ställa upp stilleben och bara belysa dem från ett håll. En vinkartong och en ölplattelåda blev utmärkt till låda som tejpades ihop med silvertejp. Nu ska den bara kläs med en gammal mörkblå arbetströja som är Åkes så blir det nog perfekt.
Jag håller också på och skissar på en linjeteckning som jag ska scanna och sända in. "Ballerinan och Ballerutten" blir det. Jag tog en massa bilder på ett par barnbarn som dansade hej vilt här hemma i höstas. Ljuvligt roliga bilder. En alternativ titel kan bli "Liten man gör så gott han kan". Han härmade sin systers graciösa armrörelser så intensivt att han ramlade omkull.
Idag kan jag inte låta bli att glädjas över att jag får börja en ny kurs på konstskolan samma dag som jag fyller 67 år. Livet är härligt!

Laddar för ny termin

På måndag börjar fortsättningskursen på Malmfältens konstskola. Det ska bli så spännande. Som jag sagt förut så är jag helt novis på att måla med akryl som är det vi ska göra den här terminen. Fast om jag förstått saken rätt så ska vi nog ägna den första delen av terminen åt att teckna. Och det är ju nyttigt.
Jag skrev ju förut om mitt halva löfte i Milano om att måla en hoppande häst åt hotellägarens nya hotell. Jag har börjat, men det är svårt. Hästen är svår nog, men ryttaren är än värre. Och så är det svårt att hitta bilder som det inte är copyright på. Och innan man blir så säker att man ritar och målar en häst i hoppande ställning korrekt utan någon förlaga, så har det gått åt många timmars skissande. Så ännu har jag ingenting att visa upp för er på den fronten.

Elefanter är ju också stora djur, så ni får ett reseminne från Sydafrika istället.....

Jag måste erkänna att elefanterna var de djur som jag blev mest rädd för när vi var på fotosafari i Sydafrika för några år sedan. Visst var det kusligt att ligga i sitt tält och höra lejonens rytande på nätterna, men de eleganta tälten låg på träplattformar och hade vanliga sängar, duschrum och telefon, vilket förtog vildmarkskänslan lite grann. Men värre var det den dag vi kom rakt på en flock elefanter i skymningen. Vi åkte med tre helt öppna jeepar i följe just då. Vår jeep var i mitten och det var jag glad för. För den första jeepen blev utsatt för elefantslynglar i tonåren, som dunkade snablarna i motorhuven och blåste passagerarna i nacken med snabeln.

Till oss kom istället den största elefanthonan. Hon hade en mini-mini-unge med sig. Alldeles blickstilla stod hon i säkert fem evighetslånga minuter med utspärrade öron och såg ilsken ut. Mini-ungen stod minsann inte still, den dansade runt och trumpetade ilsket för att få bort oss. Och så plötsligt - tog hon tag om magen på ungen med snabeln, vände den behändigt ett halvt varv, vände så själv om och sedan gick de sin väg. Och vi började andas igen....

Så när vi skulle göra en målning med motsatser i skolan i höstas kom jag att tänka på den här episoden. Liten gullig unge och som kontrast en stor skräckinjagande mamma.
 Här är de:

Ett porträtt till

En gråvit dag utan skuggor utomhus. Naturen väntar på snön som nog kommer före kvällen. Känner mig slö och inte så inspirerad, men ska försöka ta mig i kragen och sätta mig och måla i alla fall. När jag väl kommer igång så blir det ju roligt, det vet jag ju.  I brist på nya alster fortsätter jag att "mata" er med äldre målningar. I dag blir det ett porträtt av ett barnbarn. Han var ett år när jag gjorde bilden och är två och ett halvt nu, så han har vuxit en hel del, men är sig fortfarande rätt lik. En riktig liten spjuver och charmbubbla är han..Visst är han gullig?

Hälsningar till er alla från mormor Lisbeth

Nästan sol

Blå fläckar på himlen är det idag efter gårdagens snöfall. Jag såg nyss en droppe falla, så det är årets första dagsmeja! Tung snö var det som föll igår, för det var inte så kallt. Och mer kommer imorgon. Jag blir nog igensnöad, eftersom jag är ensam i huset några dagar och inte klarar att skotta hela vår stora infart. Jag gjorde en meterbred gång igår, det får räcka. Men å andra sidan sett så har jag mat hemma för en längre belägring, så jag klarar mig. Hästmålningen framskrider sakta, muskelspelet på en häst är svårt att återge i akvarell.Men man kan alltid börja om igen.... det kostar ju bara ett papper och lite möda..
Jag har också lagt in lite bilder i ett medlemsgalleri på Nordiska  Akvarellsällskapets sida. Jag bad om en identitet där i mitten på december och glömde sedan bort det hela, tills jag blev påmind igår av en vän. Där finns många fina akvareller av många deltagare att njuta av för den som är intresserad, så jag lägger in en länk bland mina länkar
En av de bilder jag lade där är ett porträtt som vi hade som sista uppgift på skolan i höstas. Likheten var inte så viktig enligt uppgiften så jag slutade rita innan jag var nöjd med den. Men det blev en skaplig liten målning av en ung drömmare i alla fall, om jag får säga det själv.

I verkligheten är den inte lika röd som den är här och tröjan är ceruleumblå (ljust himmelsblå). Det är så svårt att få färgerna rätt i inskanningen!

.

Bland de första teckningarna

Som jag nämnt så hade jag inte tecknat mycket alls innan jag började på Malmfältens konstskola. Lite krafs under långa föredrag och inte så mycket mer. Så det kändes väldigt tufft i början när jag plötsligt skulle prestera tre eller kanske fyra teckningar i veckan med ganska strikta direktiv om motiv, former, komposition och teknik.
Minns så väl hur jag slet med en gatsten i olika belysningar, med blyerts, med kol, på slätt papper, på väldigt grovt papper osv. Den här gjorde jag i september när jag gått på skolan i en månad. Uppgiften var att göra ett stilleben med många saker sett snett uppifrån.Den är gjord i blyerts eller grafit som det väl heter när man tecknar.

Tredje stöttepelaren, Malmfältens konstskola

Under hösten har jag ju deltagit i undervisningen på Malmfältens folkhögskolas konstskola. Nej, jag har inte pendlat till Kiruna,  undervisningen är helt Internetbaserad. Varje vecka får man uppgifter att göra som sedan ska skannas eller fotograferas och sändas in för bedömning. Och så får man tillbaka ett mail med synpunkterna. Genialt upplagt i mitt tycke.

 Naturligtvis är det helt avhängigt av hurdan läraren är. Nina Hedman är lärare på grundkursen i teckning och akvarell som jag gick. Och bättre lärare kan man inte få. Ärlig , rak, mjuk och mycket konstruktiv i sina kommentarer. Och med en ängels tålamod. Hon har lärt mig mycket den här terminen. Viktiga kunskaper om former och skuggor och återigen att SE med klara ögon på motivet. Visst har det varit kämpigt många gånger. Kursen är på halvfart och åtminstone jag har nog behövt 20 timmar de flesta veckorna för att kunna lämna ifrån mig ett resultat som jag varit hyfsat nöjd med. Stackars Nina, hon har väl aldrig haft en så velig elev som jag. Som skickat in och sedan tittat en gång till på det inskickade och gjort om det och skickat in igen. I värsta fall t.o.m. mer än två gånger...

Och nu börjar snart fortsättningskursen. Hoppas den blir lika rolig och givande. Det börjar med teckning och sedan tror jag det blir en hel del färglära av förra kursens arbeten att döma. (Skolan har ett intranät, där eleverna kan lägga in sina bilder och visa varandra.) Och så blir det målning med akryl. Där hoppas jag att det ingår en del metodlära, för jag är helt novis på det området. Trivs i alla fall lite bättre med akryl än med olja, för de få försök jag gjort med olja slutar bara med att man inte ser skillnad på mig och målningen, båda blir lika kladdiga! 

Visst är det fantastiskt att få gå på konstskola vid nästan 67 års ålder! Är så glad och tacksam över den möjligheten. Ibland har jag nästan känt lite skuldkänslor för att jag uppehåller en plats för en ung människa som behöver den bättre. Men så tänker jag: Nähej, nu är det min tur, en ungdom får fler chanser i livet och jag börjar få lite bråttom!

I går fick ni se lite jordfärger. Idag ska ni få se en bild som är målad med jordfärger. Vi skulle göra ett stilleben med rotfrukter och jag var inte alls inspirerad. Jag köpte en massa olika och la i skålar och fat, men allt såg lika tråkigt ut. Så till sist blev det att jag föll för ett urgammalt grepp och gjorde en rotfruktsgubbe med kålrot till kropp, sötpotatis till lår och persiljerötter till armar. Resten hoppas jag ni kan se vad det är.  Ja, hans högra arm och axel ÄR större än den vänstra. Rotfrukterna var av så olika storlek och om jag la de små armdelarna bakom honom så försvann de nästan helt.  Typiskt amatörfel att så troget avbilda verkligheten! Det hade ju varit lätt som en plätt att göra båda armarna lika stora.....

.

Ha det gott, alla vänner!

Lisbeth

Längtan till jord och sol

Idag är en vacker vit vinterdag, men eftersom jag är förkyld håller jag mig inne. Målandet går hittills väldigt trögt, men dagen är ju inte slut ännu. Igår skrev jag om semester och saker som hänt då. Det fick mig att tänka på andra semestrar och målarminnen. I september 2009 målade jag för Gunilla Henriksson Thorin på den underbara ön Poros i Grekland. Vi målade bara på förmiddagarna vilket var perfekt eftersom min man reste med mig dit. På övrig tid badade vi, latade oss och gjorde lite utflykter. Vi bodde högt upp i ett hotell som klättrade på bergväggen. Vi fick massor av motion bara genom att ta oss upp för alla de 85 utvändiga trappstegen till vårt rum från gatunivån.Gissa om vi hade en fantastisk utsikt! Panorama hette hotellet och det gjorde skäl för sitt namn. Gunilla visade oss hur vi kunde måla med den röda jorden som fanns runt hotellet genom att blanda den med vatten och gummi arabicum.  Jag blev helt förtrollad av jordfärgerna och färgerna på klipporna - gula i olika nyanser, grönaktiga och bruna. Klipporna var så porösa att de på vissa ställen var helt pulvriserade. Så jag samlade jordpigment i en massa små påsar som jag tog med mig hem. När vi i höstas skulle måla med jordfärger på konstskolan så gjorde jag en provkarta med mina insamlade jordfärger. Bara av att titta på dem så kommer hela färgminnet av Poros tillbaka till mig:
vitt hotell, knallblått hav, röd jord, rosa vilda minicyklamen, grå olivträd, och så alla de guld-och ockrafärgade klipporna. Idag drömmer jag om sommar.

Så bilden idag får bli min provkarta. Inte så mycket att titta på kanske, men minnena den väcker är härliga. Och visst är det fantastiskt vad man kan hitta i naturen. Jag håller då och då på att måla på en stor målning av ett marmorbrott som vi såg på Sardinien i höstas. Där använder jag en hel del av de här färgerna. Perfekt att måla berg och sten med färg gjord av berg och sten!!

Äntligen börjat teckna igen efter julfirandet

Igår kväll och idag har jag äntligen fattat tag i mina tecknar- och målargrejor igen efter jul. Det känns skönt. Jag har börjat skissa på en målning av en hoppande häst. Om den blir bra ska jag skicka den Milano!
Det hände nämligen något ganska kul när vi åkte hem från Sardinien i somras. Vårt plan blev försenat av oväder och fick cirkla över Milano i en timme innan vi kunde landa i regn och mycket hård blåst. Under tiden hade vårt varmt familjära hotell egentligen hunnit stänga sin reception, så när jag ringde för att be dem skicka shuttlebussen,  så gick inte det. Hotellägaren var ensam kvar i receptionen och kunde inte lämna den. Vi fick ta en taxi istället och så satt han uppe och väntade på oss i nästan två timmar över ordinarie tid. Onekligen snällt eftersom han har ett annat jobb på dagtid också, så innan vi åkte nästa morgon målade jag ett mycket enkelt tackkort med en solros på till honom. Att något så litet kan göra någon så glad!
När han släppte av  oss och våra väskor på flygplatsen i Malpensa, berättade han att han höll på att bygga ett nytt hotell på granntomten. Och temat för det hotellet ska vara hästhoppning. (Temat för hans nuvarande hotell är hästkapplöpningar, det finns gamla bilder av sådana överallt på hotellet.) Och så sa han att om jag kunde måla en tavla av en hopphäst till honom så skulle han bli så innerligt glad och vi skulle få bo i hans hem närhelst vi kommer till Milano. "Lova att du försöker, glöm inte mitt namn", var det sista vi hörde när vi gick in i flyghallen.
Så bara för skojs skull har jag hela hösten tänkt att jag ska göra en häst åt honom, men jag har inte riktigt haft ro och tid till det. Men den här veckan har jag det. Och det är säkert ingen brådska, de höll på med grunden och källaren när vi var där i oktober så det dröjer nog ett tag innan det blir dags att inreda hotellet.
I morgon blir nog skissen klar så jag kan börja måla. Alltid spännande att se om en hyfsad skiss blir en godtagbar målning eller om det bara blir att börja om från början igen.

Med anknytning till historien ovan lägger jag in en bild av en solrosmålning som har ett par år eller kanske tre på nacken. Den hotellägaren fick var mycket mindre och enklare och gjord i all hast på ungefär 14 minuter...

Nyårsdag och fredsönskningar

Det blev ett litet uppehåll i bloggandet på grund av förkylning och barnbarnsbesök. Nu är det redan 2011 och jag hoppas att det blir ett gott och kreativt år för alla som tittar in på den här sidan.Och ett fredens år i världen, för utan fred ingen frihet och inget byggande av goda ting.
Det börjar bli svårt att välja passande bilder till bloggen, men när min konstkurs börjar igen kommer ni säkert att få följa vad vi gör där.

Idag på nyårsdagen räcker jag er ett par olivkvistar från Grekland i ett vattenglas. Som en symbol för det goda  i livet i en enkel och oansenlig skepnad. Lev väl!