Tredje stöttepelaren, Malmfältens konstskola

Under hösten har jag ju deltagit i undervisningen på Malmfältens folkhögskolas konstskola. Nej, jag har inte pendlat till Kiruna,  undervisningen är helt Internetbaserad. Varje vecka får man uppgifter att göra som sedan ska skannas eller fotograferas och sändas in för bedömning. Och så får man tillbaka ett mail med synpunkterna. Genialt upplagt i mitt tycke.

 Naturligtvis är det helt avhängigt av hurdan läraren är. Nina Hedman är lärare på grundkursen i teckning och akvarell som jag gick. Och bättre lärare kan man inte få. Ärlig , rak, mjuk och mycket konstruktiv i sina kommentarer. Och med en ängels tålamod. Hon har lärt mig mycket den här terminen. Viktiga kunskaper om former och skuggor och återigen att SE med klara ögon på motivet. Visst har det varit kämpigt många gånger. Kursen är på halvfart och åtminstone jag har nog behövt 20 timmar de flesta veckorna för att kunna lämna ifrån mig ett resultat som jag varit hyfsat nöjd med. Stackars Nina, hon har väl aldrig haft en så velig elev som jag. Som skickat in och sedan tittat en gång till på det inskickade och gjort om det och skickat in igen. I värsta fall t.o.m. mer än två gånger...

Och nu börjar snart fortsättningskursen. Hoppas den blir lika rolig och givande. Det börjar med teckning och sedan tror jag det blir en hel del färglära av förra kursens arbeten att döma. (Skolan har ett intranät, där eleverna kan lägga in sina bilder och visa varandra.) Och så blir det målning med akryl. Där hoppas jag att det ingår en del metodlära, för jag är helt novis på det området. Trivs i alla fall lite bättre med akryl än med olja, för de få försök jag gjort med olja slutar bara med att man inte ser skillnad på mig och målningen, båda blir lika kladdiga! 

Visst är det fantastiskt att få gå på konstskola vid nästan 67 års ålder! Är så glad och tacksam över den möjligheten. Ibland har jag nästan känt lite skuldkänslor för att jag uppehåller en plats för en ung människa som behöver den bättre. Men så tänker jag: Nähej, nu är det min tur, en ungdom får fler chanser i livet och jag börjar få lite bråttom!

I går fick ni se lite jordfärger. Idag ska ni få se en bild som är målad med jordfärger. Vi skulle göra ett stilleben med rotfrukter och jag var inte alls inspirerad. Jag köpte en massa olika och la i skålar och fat, men allt såg lika tråkigt ut. Så till sist blev det att jag föll för ett urgammalt grepp och gjorde en rotfruktsgubbe med kålrot till kropp, sötpotatis till lår och persiljerötter till armar. Resten hoppas jag ni kan se vad det är.  Ja, hans högra arm och axel ÄR större än den vänstra. Rotfrukterna var av så olika storlek och om jag la de små armdelarna bakom honom så försvann de nästan helt.  Typiskt amatörfel att så troget avbilda verkligheten! Det hade ju varit lätt som en plätt att göra båda armarna lika stora.....

.

Ha det gott, alla vänner!

Lisbeth