Laddar för ny termin

På måndag börjar fortsättningskursen på Malmfältens konstskola. Det ska bli så spännande. Som jag sagt förut så är jag helt novis på att måla med akryl som är det vi ska göra den här terminen. Fast om jag förstått saken rätt så ska vi nog ägna den första delen av terminen åt att teckna. Och det är ju nyttigt.
Jag skrev ju förut om mitt halva löfte i Milano om att måla en hoppande häst åt hotellägarens nya hotell. Jag har börjat, men det är svårt. Hästen är svår nog, men ryttaren är än värre. Och så är det svårt att hitta bilder som det inte är copyright på. Och innan man blir så säker att man ritar och målar en häst i hoppande ställning korrekt utan någon förlaga, så har det gått åt många timmars skissande. Så ännu har jag ingenting att visa upp för er på den fronten.

Elefanter är ju också stora djur, så ni får ett reseminne från Sydafrika istället.....

Jag måste erkänna att elefanterna var de djur som jag blev mest rädd för när vi var på fotosafari i Sydafrika för några år sedan. Visst var det kusligt att ligga i sitt tält och höra lejonens rytande på nätterna, men de eleganta tälten låg på träplattformar och hade vanliga sängar, duschrum och telefon, vilket förtog vildmarkskänslan lite grann. Men värre var det den dag vi kom rakt på en flock elefanter i skymningen. Vi åkte med tre helt öppna jeepar i följe just då. Vår jeep var i mitten och det var jag glad för. För den första jeepen blev utsatt för elefantslynglar i tonåren, som dunkade snablarna i motorhuven och blåste passagerarna i nacken med snabeln.

Till oss kom istället den största elefanthonan. Hon hade en mini-mini-unge med sig. Alldeles blickstilla stod hon i säkert fem evighetslånga minuter med utspärrade öron och såg ilsken ut. Mini-ungen stod minsann inte still, den dansade runt och trumpetade ilsket för att få bort oss. Och så plötsligt - tog hon tag om magen på ungen med snabeln, vände den behändigt ett halvt varv, vände så själv om och sedan gick de sin väg. Och vi började andas igen....

Så när vi skulle göra en målning med motsatser i skolan i höstas kom jag att tänka på den här episoden. Liten gullig unge och som kontrast en stor skräckinjagande mamma.
 Här är de: