Vatten kan vara så mycket. Men havet är ändå alltid bäst!

En uppgift på Svefi nu : Gör en målning av VATTEN. Vilket vatten som helst, stort eller litet, lugnt eller i uppror. Kanske storm i ett vattenglas.
Eftersom jag är uppvuxen på västkusten i Halmstad bär jag alltid havet inom mig. Det är mitt eget inre landskap där jag känner mig hemma, trygg och fri.
En strand som fastnat speciellt i mitt minne blev mitt val för denna målning. Jag har tidigare gjort en målning som liknar denna-  fast då i akvarell och med lite annat motiv. Nu var det akryl som var utmaningen.Jag tycker fortfarande att just vatten är lite knepigt att måla i akryl, det passar på något sätt bättre att måla i en transparent teknik som akvarell.
 Stranden ligger på Nya Zeeland. Närmare bestämt några mil söder om Kaikoura som ligger på Sydöns östra kust. Det är en klippig och ganska otillgänglig kust, med höga berg inåt land och stora landsvägen som ringlar som en orm längs vikarna. I en liten gräsremsa mellan landsvägen och havet hittade vi en primitiv nästan öde campingplats ( ett par tre ekipage) och där stannade vi i en knapp vecka med vår lilla husbil för fem år sedan. En stor sälhanne vaktade campingen och han hade hundratals kompisar på klipporna i närheten. På stranden mellan stenarna kunde man plocka handstora pauasnäckor som skimrade i alla regnbågens färger på insidan. Och det bästa av allt - ute i vattnet bara 2-300 meter från land kom varje  morgon en flock på ca 800 Huskydelfiner och visade upp sina konster för oss. De kallas för havets akrobater och gör då sannerligen skäl för namnet. De är väldigt lekfulla och gillar att hoppa och klatscha med stjärten så det stänker ordentligt. Vi var ute och tittade på dem från en båt också en dag, så att vi fick se dem på riktigt nära håll. En annan dag tog vi en båttur ut och tittade på valar. Helt majestätiska varelser! Vattnen utanför kusten där är väldigt fiskrika, man kan ju bara tänka sig hur mycket fisk 800 delfiner och några hundra sälar sätter i sig om dagen!

Den svarta fröställningen på målningen är flax. En växt som mauorierna använt som spånadsväxt och än i dag flätar väskor och hattar av till turisterna... Den växer överallt i NZ , man ser den på stränder och längs vägar och lite varstans. Målningen är gjord på 330 g akvarellpapper, men i akryl och har måtten 60 x 45 cm.

Skönt att plocka fram lite sommarminnen i novembermörkret.
Lisbeth