Nu när sommarvärmen sägs komma på allvar imorgon och i Kristi himmelsfärdshelgen kan det kanske passa med en riktig sommarbild. Liksom förra bilden är det en havssula (vilket märkligt och inte så fint namn på en så vacker fågel, undrar varifrån det kommer?) som svävar högt och fritt under den knallblå himlen. Också den är en symbol för kärleken - luften under mina vingar.
Egentligen är jag inte alls nöjd med den här bilden, jag målade om den många gånger. Det har funnits moln på himlen, himlen har haft olika färger, det har funnits klippor i förgrunden, havet har varit lugnt och det har varit fullt av "vita gäss", men till slut efter flera dagars målande fastnade jag för den här varianten och sände in till min lärare. Inte var jag nöjd, men eftersom min lärare Pär Bäckström tyckte den var OK så får väl också ni se den. Och sedan gick jag omedelbart och målade förra bilden jag la in, den med två havssulor, och sände in den också. Den tog bara 1½timme från första skissen till fotografering! Den tycker jag bättre om , så ibland hittar man rätt meddetsamma och ibland snubblar man fram med vingliga steg och slår tårna i stötestenarna på konstens svåra väg.
Hoppas ni alla får en underbar helg!
2 kommentarer:
Hej igen..jag tycker denna bild är mkt vacker--havsskummet så levande och man känner ju nästan doften av tång och hav--tycker du ska vara nöjd..men jag vet hur det 'är, man blir aldrig riktigt nöjd själv-.kram Karina
Tack för de vänliga orden Karina, men som du säger, jag är nog själv min strängaste kritiker och det är väl både på gott och ont. /Lisbeth
Skicka en kommentar