Sommardrömmar

Idag när marssnön lägger sig tjock igen, känns det väldigt långt till sol och sommar, även om dagarna är ljusa och skatorna samlar kvistar till sina bon. Men man kan ju alltid måla och drömma. I mina övningar med akryl gick jag tillbaka till ett motiv som jag tidigare målat i akvarell och gett till min bror(det är han som syns på bilden...)
Jag kämpar fortfarande med akrylen särskilt när det gäller att hitta bra färger till så genomskinliga ting som himmel och hav. Det motsäger sig själv att måla något genomskinligt med täckande färger. Men som vanligt så gäller det att pröva och öva tills man hittar rätt.
Visserligen föreställer målningen en oktoberdag vid havet i Frösakull norr om Halmstad, men havet är synonymt med sommar och fri rymd i mina tankar, så var så goda, lite sommardrömmar:

Färgläreövning

Nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen. Jag har målat så väldigt intensivt, men bara sånt som var för min egen övnings skull, avmålningar av en lärobok i målning och det kan man ju inte lägga ut så här offentligt. Och på skolan har vi hållit på med färglära och att titta på färgcirklar är ju inte så intressant även om det är både nyttigt att göra och ibland vackert att titta på.
Nu sist har jag gjort ett mönster, där vi varierat ursprungsfärgerna i deras komplementfärger, i färger med motsatt valör och till sist till färger med ändrad intensitet. Låter det krångligt? Det var det också, det tog flera dagar.
Den 13 augusti 2006 firade vi 40-årig bröllopsdag med att åka till Bryssel. Taxin kunde inte köra ända fram till hotellet som låg ett halvt kvarter från Grand Place, ett av Europas mäktigaste torg. (Hotell Mozart, bo där om ni ska till Bryssel, det är jättehäftigt inrett, med tusen prång, gångar och små innegårdar, men bara hiss på ett ställe.)Centrum var nämligen avspärrat för att man höll på med den blomstermatta som man lägger ut på hela stora torget i en helg vartannat år. Mattan innehåller lite gräsmatta, och så ungefär 750 000 begoniablommor i häftiga färger. Ett fantastiskt jobb. Folk köade i timmar för att komma upp i Hotel de Ville, stadshuset för att få se det lite grann från ovan. Det kändes som om hela Bryssel firade vår bröllopsdag på ett helt magnifikt sätt.

Här är ungefär halva mattan på bilden.

Och här är mitt mönster som jag knyckte idén till från denna matta

Nu blir det lite friare målande ett tag tror jag.  Vi hörs när jag har något att visa....

Akryl, det är svårt det!

Nu har vi börjat med akrylmålningsdelen på skolan. Huvva, vad det är svårt och ovant att måla med så tjocka färger. Jämfört med akvarell, så blir färgerna helt annorlunda när man blandar dem också. Om jag t ex vill ha en viss grön färg så vet jag vilken blå och gul jag ska blanda för att få fram den i akvarell. Men tar jag akrylfärger med samma namn och blandar dem, så blir det inte alls likadant. Mycket förbryllande och frustrerande. Och så krävs det en annan penselföring som jag inte har hittat ännu. Det kommer att behövas träning och åter träning innan det blir något resultat. Men skam den som ger sig!

Inte ska jag undanhålla er kära läsare resultatet av mina vedermödor, även om jag är mycket missnöjd med det.   Får jag göra en målning eller två om dagen ett tag framåt så hoppas jag att det kan bli lite bättre så småningom. Just nu känns det som om jag står på en åttaårings nivå.

Glas är också en konst

Tänkte jag skulle visa er ett litet prov på glasfusing som jag också håller på med ibland, när tiden tillåter och lusten finns. Jag har en bra stengodsugn i källaren och den har så bra automatik att man kan bränna även glas i den. Det är mycket mera komplicerade brännkurvor för glas nämligen. Framför allt avsvalningen måste gå i vissa steg och stå still på vissa gradtal, olika för olika sorters glas dessutom. Oberäkneligt alltså, men alltid spännande. Få saker är så spännande som att till slut efter vad som känns som en evig väntan få glutta på locket till ugnen och få en skymt av hur det blev. Blev det som jag tänkte - nej, nästan aldrig helt, blev det fint - ja, rätt ofta, glas är ett härligt material att jobba med.
Detta är ett fat där jag först fusat (smält ihop) ett plant fat bestående av ett grönt och ett genomskinligt lager glas med koppasulfatdoppade löv och lite stjälkar av koppartråd emellan. Och sedan har jag format det i en form som jag gjorde av gips och finmaskigt nät. Två bränningar behövs det oftast när man vill ha något som inte är helt platt. Så det är inte så snabbjobbat. Och så vill man ju gärna ha litet mer än ett föremål i ugnen med tanke på elåtgången. Litet bubblor i glaset hör nästan till i hantverksmässigt tillverkat fusat glas. Det är i alla fall nästan omöjligt att undvika. En del glassorter innehåller själva små bubblor också.

Här är mitt limegröna fat. Det är ungefär 30 cm långt. Den vågade kanten var inte helt lätt att skära till utan att glaset sprack. Just det här fatet gjorde jag på en kurs och på samma kurs fick vi lära oss att skära ut en hästsko i glas. Det är den maximala utmaningen! Den som klarar det på första försöket är en mästare i glasskärning. Jag är mycket stolt över att jag faktiskt kunde till sist efter bra många misstag, där glaset sprack på fel ställe.

En av mina allra första målningar i akryl

Jag har ju målat oerhört lite i akryl hittills, fem eller möjligen sex försök, och det mesta av det icke godkänt av mig själv. Men ett hundporträtt har jag gjort, som jag faktiskt gav till min dotter i julklapp för ett par år sedan. Det hänger i dotterdotterns rum nu. Tuna och Tunita (uttalas på spanska) hette hundarna som var mor och dotter och en blandning av amerikansk cockerspaniel och Cavalier King Charles spaniel. Båda är borta sedan några år, så det känns lite roligt att ha gjort en bild av dem. Utförandet av pälsarna kan man väl ha en del att invända emot, men huvudena och ansiktsuttrycket tycker jag själv att jag lyckats rätt bra med. Jag hade ursprungligen tänkt att sätta målningen som ficka på en kasse, men dottern ville hellre ha den som en liten tavla.
Så var så goda, får jag presentera Tuna och hennes dotter Tunita!

Svarta veckans resultat: Svarta reflektioner

Nu har jag precis sänt in mitt stilleben i kol till min lärare. Svårt var det med formerna, de ändrades av någon anledning hela tiden jag jobbade.  Så här blev det i alla fall till sist. Svarta reflektioner kallar jag bilden. Spegeln i bilden är en glasskiva som jag målat svart på baksidan. Att titta i en sådan spegel ska göra det lättare att upptäcka ljus och skuggor och valörer i bilden, på samma sätt som när man kisar och färgfälten blir tydligare. Jag tyckte det var festligt med spegelbilden så jag valde att teckna båda, inte bara titta på dem.
Mjuk willowkol har jag använt, tunnare och tjockare allt efter ytans storlek. Pappret är akvarellpapper, extra vitt Saunders & Waterford 300g, NOT. Tops var utmärkt att jämna till valörerna med.  De är för övrigt flitigt använda när jag målar akvarell också. Helt suveräna är de på att omärkligt suga upp en vattendroppe som kommit på villovägar.

Nästa vecka går vi över till att måla med akryl. Det är ett helt nytt kapitel för mig, så det ska bli väldigt spännande. Jag är ju bara van vid genomskinliga färger, så det blir ett helt nytt tänkesätt. Man kan börja med de mörka färgerna och lägga de ljusa ovanpå, bara en sån sak. Med akvarellen måste man ju alltid tänka igenom vad som ska vara ljust och framför allt vitt, och spara ut det från början. Vet inte vad jag kommer att gilla det. Jag tycker också att det verkar vara svårare att blanda färger, det blir nog ett lite hårdare sätt att måla, som jag inte vet om det passar mig. Men underbart att få kasta sig över FÄRG igen, även om det är roligt med teckning också.

Svart vecka

Bli inte oroliga, jag är inte svart i sinnet, bara på händerna och i viss mån på kläder och ibland i ansiktet. Jag håller nämligen på att rita med kol. Veckan uppgift på skolan är en kolteckning. Ett medium som jag inte alls är van vid. Det är vansinnigt smetigt . Särskilt när man ska göra stora riktigt svarta ytor blir det kol överallt. Men det är intressant att utforska vad man kan göra med det. Det går att få väldigt stora kontraster och det är lätt att rita snabbt. Just snabbheten tilltalar mig, även om jag ibland kan njuta av att sitta och gneta med en blyertspenna också. Men här är det snabbare tag, man kan ta bredsidan av kolet och bara damma på. För dammar, det gör det som sagt. Jag har inget färdigt att visa upp ännu.
Så ni får vara nöjda med den andra av förra veckans uppgifter. Ett stilleben med två citroner och en lök - fantasifullt eller hur? - gjorda i blyerts med den sortens valörteckning där man utgår från en grå yta och sedan suddar fram motivet och mörkar ner skuggorna. Inga linjer fick användas, bara ytor som gränsar till varandra ska bygga upp teckningen.

Ute har det varit väldigt kallt idag, men snön är vit och fin igen efter förra veckans ymniga snöfall. Vitt ute och svart inne alltså!