Minnen från Zappazoa, Peru

Nu har jag precis sänt iväg veckans målning till Svefi. Så då kan jag ju lägga in den här också för dem som vill se den.
Vi skulle göra en målning på temat Kommunikation. Jag funderade länge på vad jag skulle välja, ämnet är ju mer än brett! Kommunikationsmedel, samtal eller annat sätt att meddela sig mellan människor. "Samtal" mellan djur - jag var inne på giraffer ett bra tag och skissade på en giraffmamma och hennes unge. Men så tittade jag på gamla foton och fastnade för den här bilden och målade utifrån den. För åtta år sedan var jag  i Peru. En av mina döttrar gick på en skola som reste ut i världen i smågrupper och gjorde dokumentärfilm. De gjorde bland annat en liten kortfilm om en shipibopojkes liv i amazonasdelen av Peru. Jag fick följa med till byn när hon och hennes kompis tog de sista scenerna. Vi åkte sju timmar med båt på Ucayalifloden ( som tillsammans med andra floder så småningom blir Amazonfloden) rätt ut i väglöst land och kom till den lilla indianbyn Zappazoa. Eftersom det var regntid var hela djungeln översvämmad, så på slutet körde båten rakt in i skogen och fram till "huset" vi skulle bo i. Som liksom alla shipibohus står på pålar, förståeligt nog. Shipibohus har inga väggar och vårt lilla uthus hade bara väggar i ett av hörnen. Gissa om det fanns mycket mygg......
Nåväl, målningen var det... En morgon fick jag följa med pojken och hans pappa på en tur på floden i en urholkad trädstam. En helt sagolik morgon, det var vindstilla och ändå inga mygg på floden, rosa delfiner kom förbi, vita hägrar stod överallt i kanterna och vattenhyacinterna blommade vackert. Pappan talade en del spanska, pojken bara shipibo, så han och jag kunde ju inte alls prata med varandra. Men vi hade väldigt trevligt ändå. Plötsligt killade det våldsamt i min nacke och jag vände mig om och tog ett kort. Jag förstod ju att det var pojken som skojade med mig. Han hade tagit ett gräs- eller snarare vass-strå som kommunikationsmedel. Vi skrattade och sedan paddlade vi och plockade skogsgodis. En sorts stora fröskidor som hade ett vitt ludd på insidan som smakade precis som sockerdricka.

Det blev lite svårt med färgåtergivningen av målningen. Den är inte så grå på pojkens ben och arm som det ser ut här. Men jag kunde inte ändra på det utan att andra färger blev förvrängda istället. Och så är målningen överlag lite varmare i färgtonen.

Lev väl och njut av det som är gott i ditt liv!
Lisbeth

I full gång på Svefi

Nu är terminen igång på Svefi så nu är det målarläxor som ska göras varje vecka. Vi får ämnen som Melankoli, Kommunikation och det gör att det kan ju bli nästan vad som helst. Ingen direkt övertänkt läroplan hittills, men det är ju alltid nyttigt att vara tvungen att måla... Blev ju hemskt bortskämd med jätteduktiga och ambitiösa lärare på Malmfälten så det känns lite vilset nu. Vi får diskutera varandras målningar och det ger ju i alla fall något.Hoppas lärarna också blir lite mer aktiva snart.
Så har vi  färglära men tyvärr tycker jag inte att den är upplagd på något strukturellt sätt och det tycker jag att den måste vara om man ska ha någon nytta av den. Men vi fick ju ordentliga duvningar i ämnet av Pär förra terminen, och det är bra att ha i bagaget. Hittills har vi gjort en övning i att måla i en färg i olika nyanser. Och det var rörigt att uppfatta vad som menades med det. Nu har vi i uppgift att måla i en färg som vi sedan får variera med svart och vitt i olika valörer. Det ska bli lite kul. Tror jag väljer en gulorange färg.

Här är min bild av melankoli. Melankoli trodde man ju ursprungligen berodde på att den svarta gallan tagit över i kroppen. Jag målade en iskall ljusblå ung kvinna där gallans svarta blommor sprider sig i hennes kropp. Egentligen hade jag velat göra henne ännu mer som bara en kontur utan skuggningar och skiftningar, men det blev så konstigt. Som kontrast la jag en orange bakgrund. Livet brinner omkring henne men hon varken ser eller hör det, hon bara lyssnar till sitt svarta hjärta som sänder ut svart galla i hela hennes kropp och gör henne alldeles sorgsen, kall och blå...

Och här är färgläreuppgiften. Jag är tydligen inne i en orange period, saknar väl sommaren men gillar höstens färger...Det är krasse och ringblommor i jätteformat.

Båda målningarna är gjorda i akryl på 300grams akvarellpapper och är 40x50 i formatet.

Ha det gott. Snart lägger jag in min bild av kommunikation!
Lisbeth

Här igen!

Sommaren har varit lång och intensiv och det har inte blivit så mycket målat alls som jag hade föresatt mig.
Men något har det ändå blivit. Jag har varit på en intressant kurs i att måla porträtt och djur i akvarell i Malingsbo en vecka för en rysk konstnär, Konstantin Sterkhov. Och så har jag sökt till och kommit med på Svensk-finska folkhögskolans fortsättningskurs i måleri. Akryl (eller olja, men då väljer jag akryl). Den går på kvartsfart, 10 timmar per vecka i höst. Helt Internetbaserat, inga träffar, men mycket kontakt mellan eleverna på nätet. Vi har nyss börjat så jag vet ännu inte riktigt hur det blir, men det får ni höra mer om senare. De första uppgifterna är inlämnade och diskuteras nu i elevgrupper.

En bild måste jag väl ändå lägga in. Det får bli det jag är mest nöjd med av sommarens alster, ett akvarellporträtt av ett av mina kära barnbarn. Jag har försökt att måla honom tidigare, en hyfsad målning, men inte tillräckligt likt. Nu är jag nöjd med likheten också. Det är målat efter ett foto som togs när han var ca 8 år. Han har nog inte klipp sig sedan dess och nu är han elva och vackert långhårig....

Hälsningar till alla som hittar tillbaka till min blogg, fast den legat nere så länge. Välkomna hit!

Svårt att samla mig och måla

Tänk att det är så lätt att rubba på sina rutiner! Jag har ju som mål att måla lite varje dag, men sommarvärmen och en massa annat distraherar mig så att det är svårt att uppnå det målet. Det lovas svalka och regn var och varannan dag, men det blir inget av det. Imorse kom det ett stillsamt duggregn som bara gjorde luften fuktig men just inget mer. Sedan har det varit varmt igen. Men ikväll blåser det från norr och är lite svalare, så vem vet? Det vore skönt att få ner värmen inomhus, för särskilt övervåningen kan bli olidligt het.
 På grund av målartorkan får ni nöja er med en sommarbild som jag gjorde i höstas. En akvarell med lite inslag av experimentella tekniker.Hundkex, midsommarblomster och en gärdsgård. i ett skogsbryn - en liten sammanfattning av försommar!

Hoppas ni får en riktigt skön sommar, alla mina bloggläsare!

Det är så roligt att märka att så många tittar in här och en del skriver kommentarer också 

och då blir det ännu roligare!

Slut på värmen

En lång rad heta dagar har inte precis inspirerat till målande. Jag har i alla fall ägnat mig  åt lite hantverk i form av silversmide genom att göra ett halsband till äldsta barnbarnets studentexamen.
Speglingar har vi satt som mål att göra just nu  i en målargrupp som jag tillhör. Jag började på en akvarell för ett bra tag sedan, men så har det kommit annat i vägen och den har blivit stående tills idag då jag äntligen gjorde den klar. Det var roligt att måla akvarell igen, efter hela terminens akrylstudier. Men det är värst vad man kommer av sig när man inte använt en viss teknik på ett tag. Det kändes väldigt ovant faktiskt. Motivet är från Dalsland, vi gjorde en båtfärd uppför akvedukten i Håverud bort till en massa hällristningar. Motivet är hämtat därifrån, jag har för mig att det fanns en del ristningar alldeles vid tallen på bilden.

Tyvärr är fotot dåligt, på målningen är himlen och de ljusa partierna på sjön nästan helt vita..

Sommarvärme på väg

Nu när sommarvärmen sägs komma på allvar imorgon och i Kristi himmelsfärdshelgen kan det kanske passa med en riktig sommarbild. Liksom förra bilden är det en havssula (vilket märkligt och inte så fint namn på en så vacker fågel, undrar varifrån det kommer?) som svävar högt och fritt under den knallblå himlen. Också den är en symbol för kärleken - luften under mina vingar.
Egentligen är jag inte alls nöjd med den här bilden, jag målade om den många gånger. Det har funnits moln på himlen, himlen har haft olika färger, det har funnits klippor i förgrunden, havet har varit lugnt och det har varit fullt av "vita gäss", men till slut efter flera dagars målande fastnade jag för den här varianten och sände in till min lärare. Inte var jag nöjd, men eftersom min lärare Pär Bäckström tyckte den var OK så får väl också  ni se den. Och sedan gick jag omedelbart och målade förra bilden jag la in, den med två havssulor, och sände in den också. Den tog bara 1½timme från första skissen till fotografering! Den tycker jag bättre om , så ibland hittar man rätt meddetsamma och ibland snubblar man fram med vingliga steg och slår tårna i stötestenarna på konstens svåra väg.

Hoppas ni alla får en underbar helg!

Farväl till Malmfälten

Nu är terminen slut, den slutade officiellt igår. Tänk att jag genomfört ett helt års konststudier, det känns fantastiskt. Roligt har det varit, jobbigt likaså men framför allt har det varit oerhört lärorikt och givande. Jag har fått lära mig mycket om teckning, former, komposition, akvarellmålning och akrylmålning och en massa annat. Arbetsdisciplin inte minst. Jag har faktiskt fått in varenda uppgift i tid utom en gång när jag av misstag glömt att trycka på sänd så att mitt mail låg kvar hos mig i stället för att gå iväg till min lärare. Och det märkte jag inte förrän han frågade efter det långt senare...
Tack Nina och tack Pär som varit mina lärare. Bättre lärare kan man inte få, duktiga, pedagogiska, inspirerande, uppmuntrande, men inte in absurdum, de har påpekat vad som varit skevt och fel och kommit med förbättringsförslag. Helt otroligt att man kan skriva ett givande omdöme om en enda målning på en och en halv eller två sidor. Det finns mycket material att gå tillbaka till och lära sig mer av i fortsättningen. Jag kan då varmt rekommendera alla som har lust att lära sig mer om att måla och rita att anmäla sig till Malmfältens internetskola.
Och inte kostar det någonting heller! Mer än möda tid och svett förstås. 20 timmar i veckan är det beräknat att man ska lägga ner och det har jag nog gjort faktiskt.
Dagens bild är en av de sista jag gjort för skolans räkning. Temat var Kärlek. Det är två havssulor, stora vackra vita fåglar med gult huvud. Vi såg dem på Nya Zeeland, hela överfarten mellan Nordön och Sydön hängde de i luften över båten så man kunde studera dem på riktigt nära håll.   De har en märklig hälsningsceremoni när de varit åtskilda en liten stund.