lördag 15 oktober 2011

Gnuer i solnedgång

Idag ska ni få se en bild som jag inte alls är stolt över. Men jag har ju sagt att jag ska visa även stötestenarna på konstens knaggliga väg, så här är den. Gnun skapade Gud av delar som blev över från andra djur, hävdade vår ranger när vi var på safari i Sydafrika. Och nog ser de märkliga ut.

Bilden är en uppgift i färglära på min kurs på Svefi. Vi fick bara använda en enda färgton och så kombinera och blanda den med svart och vitt. Eftersom jag helt automatiskt tycks måla allt i orange just nu så valde jag förstås cadmiumorange. Och mer orange än det finns inte! Men blandat med svart och vitt i lagom proportioner går det att få fram väldigt bra bruna färger, både varmt bruna och gråbruna. Himlen fick förstås bli en solnedgångshimmel, men ingen synlig sol eftersom jag inte ville ha gnuerna bara som svarta silhuetter.

Nu är jag sugen på att måla fler djur i akvarell, men vi får väl snart nästa uppgift som jag måste göra i akryl för kursen. Och det blir nog en del barnbarnspassning den närmaste tiden och då är det svårt att måla.



Ha det gott alla som tittar in här, och tack för att ni gör det!
Lisbeth

2 kommentarer:

Oljekritan sa...

Tycker ju att den är fin.Men man är inte alltid nöjd med sina målningar..oftast inte tycker jag..kritiskt..ser man på sig själv..orange är fint att måla i...Tittar in och tycker om din konst...Kram karina

LEJ - Lisbeth Eleonora Johansson sa...

Tack för dina alltid lika uppmuntrande ord Karina! De betyder mycket. Även om man själv ofta är sin strängaste kritiker, så vet man ju rätt bra om något är Ok eller inte. Och det här faller nog i inte-kategorin... Men det var ju en färgövning och har ju sitt berättigande just i att ha blivit utfört. En känsla för vilka färger som går att få fram med orange har jag i alla fall fått;-)
Kram
Lisbeth