torsdag 5 juli 2012

Jag har en skruv lös....

Nu är det konstaterat, jag har en skruv lös. Ja, inte i huvudet, men i handen. Ett bakslag, för nu är jag tillbaka i handskenan och ska inte använda handen mer än nödvändigt för att hålla rörligheten uppe. Måla för jag väl låta bli tills det blir dags för mina kurser,
Vid kontrollröntgen igår visade det sig att en skruv efter sista operationen lossnat och nu sticker ut ett par mm, Åtgärd ingen alls  utom vila, för benet är inte hopläkt ännu, även om det avancerat lite sedan sist, Bara läkningen inte avstannar så får jag vara nöjd, Tid kommer det att ta! Om skruven skruvar ut sig mer, kan det bli aktuellt att ta bort den om det blir alltför plågsamt, Skulle den gå genom huden blir det akutoperation, När benet läkt helt kan det bli aktuellt att ta bort hela den plattan   och alla fyra skruvarna, Bara att försöka hålla sig lugn och handen stilla och vänta och se, Inte min favoritsysselsättning precis! Ny koll om en månad. Räknade efter i går kväll, att efter gårdagens 5 plåtar har det nu tagits ca 30 röntgenplåtar av min handled, sedan jag bröt den.

Den senaste tiden har jag kämpat med ett barnporträtt av en tvåårig son till goda vänner till oss. Men de bor i  Slovakien så jag har ännu aldrig sett honom, utan har bara ett par fotografier att gå efter. Och nu har jag gett upp. Jag skulle behöva många fler foton och jag skulle behöva ta dem själv för att få grepp om hur han egentligen ser ut. Ju mindre barn desto svårare att få deras porträtt bra, deras ansiktsdrag är ju inte så utpräglade. Och huden är så tunn och skir så man inte får sabba den alls, för då blir det smutsigt. Och en mm fel på mun eller ögon och så är allt bara helt fel!

Jag har i alla fall lärt mig något som nog kan betraktas som en form av konsthantverk. Jag har sytt en klänning till ett barnbarn som fyller fem år snart - lila förstås- det är det enda som duger. Och fick för mig att jag ville göra lite äkta handsydd smock  på livet,  -Sagt och gjort, instruktioner fanns på nätet, så nu är kjolen vackert hopdragen i diagonala små rutor istället för rynkad. Och mormor är stolt över att åtminstone ha nosat på ännu en hantverkskonst,  Det mest udda jag kan är nog att slå frivoliteter, en sorts spetsar som man gör med en eller två små skyttlar som man gör knutar med... Skirt och vackert och kolossalt tidskrävande och väldigt användbart ;-)

Solen skiner, livet är bra skönt och i väntan på bättre målartider kan jag ju alltid samla motiv i huvud och kamera! Inte behöver jag lida av idétorka!

Tack för att du tittade in till mig. 
Sköna dagar önskar jag dig.
Skriv gärna en rad,
den gör mig glad

Lisbeth


3 kommentarer:

Maria G sa...

Men oj vilket bakslag. Det blir en ofrivillig semester från allt vad ansträngning heter.. Hoppas att du i alla fall kan njuta av sommarens vackra dagar och spara dem i minnet tills du får ta fram dina målarsaker igen.
Du får göra som jag, fotografera ;-) Det kräver ingen större handkraft.

Förstår att det är svårt att måla porträtt från fotografi. Ett barn i den åldern ändrar sig ju dessutom nästan från vecka till vecka.

Jag blir imponerad av din iver att lära nytt. Textilhantverk har aldrig varit min starka sida så den som behärskar sådant är i mina ögon en mycket duktig person ;-) Jag känner en äldre dam (99) som hållit på med frivoliteter i många år. Hon klagar över att det tunna garnet inte saluförs längre. Inte över att ögonen börjar bli skumma eller att händerna inte arbetar lika fort. Det tycker jag tyder på en positiv inställning, precis som din!
Kram / maria

LEJ - Lisbeth Eleonora Johansson sa...

Maria! Tack för dina vänliga ord. Om din gamla dam tycker att DMC 30 är tillräckligt tunt så kan jag gärna skicka henne några nystan. Kom över en en liten låda på en loppis för några år sedan. Men hon kanske vill ha ännu tunnare? Fråga henne!

eklanda finull sa...

Vad tråkigt, Lisbeth - du som såg så fram emot att måla igen. Hoppas du blir bra i handen så du kan gå kurserna du planerat. Ändå tur att du hittat något som går att utför med handkraft - sömnaden du berättar om. Håller tummarna för att handen läker som den ska så du slipper att opereras igen.
Iréne