Lite lördagsgodis på en torsdag

Måla stilleben tycker jag är lite småtråkigt.
Ändå var jag ju på kurs i somras och målade blommor och stilleben i akvarell i en hel vecka. Och med den inspirerande och entusiastiska läraren Corine de Groof från Holland kan man inte tycka att några motiv är tråkiga!
Men nu skulle vi måla stilleben på skolan i veckan som gick och jag kände mig lite mätt på att måla frukter, bunkar och byttor. Så efter mycket tänkande och letande fastnade jag för det här motivet.
Ett av de sjuåriga barnbarnen kommenterade det med "Häftig tavla", men han är ju också en riktig gottegris, som alltid på två röda sekunder kollar in godis- och kakläget i huset när han kommer hit. "Detta är paradiset" sa han när han öppnade kakskåpet sist.....

Det är en akrylmålning, storlek 25x30  på bomullsduk.

Om en månad idag är julhysterin som värst, så njut av lugnet före stormen! Tänd ett ljus och sitt still!

Lisbeth

Perspektivmålning

Förra veckans uppgift var att måla en perspektivmålning. Jag var inte på humör att måla hus, vilket jag annars brukar tycka är rätt roligt. Så det blev en närbild på en parkbänk istället.

Den gröna bänken heter den. Vad annars?

Ha det gott i novembermörkret! Tänd många ljus, men glöm inte att släcka dem igen!

Lisbeth

Ny målning

Sommaren 2005 var vi 8 målande kvinnor som tillsammans hyrde ett underbart gammalt hus i Skottland i en vecka och så målade vi, turades om att laga mat och hade det allmänt mysigt. Vädret var ombytligt, regnet kom hastigt och solen likaså. En dag var vi i grannbyn Lochcarron och handlade mat och då tog jag ett foto av en syn som bitit sig fast i mitt minne. Nere på stranden hängde tvätt på tork på linor mellan grova stolpar. Den flaxade och for i den starka vinden alltmedan regnmolnen snabbt tornade upp sig.

Den här veckan har vi haft fritt måleri på konstskolan och då plockade jag fram den gamla bilden, gjorde om den lite förstås men inte så mycket ändå. Formatet är 45x55 cm och tekniken akryl. Lite regn och sol kanske passar nu när det börjat snöa?
Ha det gott!
Lisbeth

Färgblandningsövning

Sista veckorna har vi gjort ett rätt omfattande färgblandningsprojekt på Malmfältens konstskola.
Vi har valt ut varsitt mönster, ritat upp det och sedan delat det i 6 fält. Det  var viktigt att det fanns genomgående element i mönstret så att man kan följa övergångarna mellan de olika färgerna.I första fältet har vi klistrat in originalmönstret i den mån det gick, annars har vi målat det i originalfärgerna. Sedan har vi målat fält 2 i samma färger. Fält tre innehåller komplementfärgerna till de första färgerna. Där var det viktigt att hålla samma valör (grad av ljus eller mörker) som ursprungsfärgerna. Lite knepigt.... Fält fyra originalfärgerna igen, men den här gången i tvärtom valör. Så om jag hade en ljus gul så skulle den bli nästan svart osv. Mörka färger ljusas upp med vitt och ljusa mörkas med svart. De som redan låg i mitten av valörskalan, skulle ligga kvar där. Femte fältet ännu lite knepigare, där skulle vi istället ge färgerna motsatt intensitet. En intensiv färg skulle mattas ner (genom att blandas med sin komplementfärg dvs den färg som ligger mitt emot den i färgcirkeln) och en redan färgsvag färg skulle intensifieras med mer av grundfärgen.  Visst förstod ni precis vad jag menade nu???????
Fält 1 o 2 är det svarta i mitten ,sedan fält 3+4 i den vita ringen, fält 5 har grå botten och längst till höger ligger fält 6 i ursprungsfärgerna igen.

Här är i alla fall mitt resultat. Tycker själv att det blev riktigt roligt. Jag valde att göra en variation av en detalj av ett mönster "Rabarber" av Gocken Jobs. Köpte en liten påse med stuvbitar av det i Jobsboden i somras när vi åkte runt SIljan. Så målningen blev ett litet sommarminne samtidigt. Den uppmärksamme läsaren kanske undrar över bottenfärgen i fält 5 (den grå botten). Vitt och svart låter sig inte riktigt infogas i övningarna ovan, så där valde jag att variera den svarta till hälften och gjorde en färg som jag försökte få mittemellan vit och svart. Den ser lite blåaktig ut här på bilden men är rent grå i verkligheten. Det var en tidskrävande men väldigt rolig och nyttig övning i att träffa precis de 36 nyanser man ska ha fram.

Så var så goda, en krans sommarblomster till er i höstrusket!
Lisbeth

Kol och spegling

På Malmfältens konstskola som jag nu går på en termin till,har vi nyligen tecknat med kol. Ett sätt att lättare se valörerna i en målning eller teckning är att betrakta den i en spegel och allra helst i en svart spegel. Jag har gjort mig en sådan genom att måla baksidan av en glasskiva med svart akrylfärg.
Uppgiften var att teckna ett föremål som hade både en blank och en matt yta.
Inte helt lätt att hitta, men så föll mina ögon på knivarna som hänger över diskbänken här hemma.
En rejäl förskärare gillrade jag upp med eggen mot glasskivan så att den speglade sig i en svart spegling.
Satt i en mycket konstig ställning för att få ljuset att falla rätt på knivbladet, jag hade lampan nästan i knäet och dessutom föll kniven omkull gång på gång och då gällde det att ställa upp den på exakt samma sätt igen, annars blev speglingarna helt annorlunda. Kol är roligt men svårt tycker jag.
Varsågoda här är den dubbla eggen!

Ha det gott i höstens färgsprakande dagar!
Lisbeth

Long time no see...

Hela sommaren har gått och det är höst och nya konststudier igång. Så då är det väl bäst att jag tar tag i min blogg också och sätter in lite nya bilder,
Handleden har fortfarande en skruv lös vilket gör ont och oftast är jättesvullet och stenhårt av ödem. Ser onekligen fram emot att få ta bort alla plåtar och skruvar någon gång framemot mars eller så....
Men med lite envishet och täta vilopauser så går det i alla fall att måla. Jag har t o m varit på två akvarellkurser i sommar, en i att måla blommor för Corinne de Groof och en i landskapsmålning för Maria Ginzburg, Två mycket olika kurser, men båda bra, var och en på sitt sätt.
Nu har terminen på Malmfältens folkhögskola kört igång. Jag kom ju med på fortsättningskursen en gång till, vilket jag är väldigt glad för. Många kanske tror att det känns tjatigt och likadant igen, men det är bara igenkännandets hela glädje. Även om uppgifterna är formulerade på samma sätt så utför ju jag dem olika och får också ny respons på dem. Jättebra och stimulerande.
Den här veckan har vi ritat kolteckningar. Det gör jag alldeles för sällan- dvs aldrig! Men det är riktigt roligt när man väl sätter igång.
Så har jag anmält mig till en ny kurs på måndagskvällar här hemma i stan. Det är en kurs i kyrkans regi, ikonmålning. En nyinflyttad diakon ska hålla i den. Det ska bli spännande att jobba med temperafärger, det har jag aldrig gjort förut. Första oktober börjar den.

Jag tillägnar den regniga sommaren den här bilden:

Jag har ändrat lite på den, gjort om bakgrunden så att rutmönstret på plattorna försvann. För som den är här på bilden tycker jag bakgrunden står rätt upp. Men jag orkar inte fotografera om den just nu så ni får se den i ofärdigt skick...
Ha det gott alla mina vänner!
Lisbeth

Jag har en skruv lös....

Nu är det konstaterat, jag har en skruv lös. Ja, inte i huvudet, men i handen. Ett bakslag, för nu är jag tillbaka i handskenan och ska inte använda handen mer än nödvändigt för att hålla rörligheten uppe. Måla för jag väl låta bli tills det blir dags för mina kurser,

Vid kontrollröntgen igår visade det sig att en skruv efter sista operationen lossnat och nu sticker ut ett par mm, Åtgärd ingen alls  utom vila, för benet är inte hopläkt ännu, även om det avancerat lite sedan sist, Bara läkningen inte avstannar så får jag vara nöjd, Tid kommer det att ta! Om skruven skruvar ut sig mer, kan det bli aktuellt att ta bort den om det blir alltför plågsamt, Skulle den gå genom huden blir det akutoperation, När benet läkt helt kan det bli aktuellt att ta bort hela den plattan   och alla fyra skruvarna, Bara att försöka hålla sig lugn och handen stilla och vänta och se, Inte min favoritsysselsättning precis! Ny koll om en månad. Räknade efter i går kväll, att efter gårdagens 5 plåtar har det nu tagits ca 30 röntgenplåtar av min handled, sedan jag bröt den.

Den senaste tiden har jag kämpat med ett barnporträtt av en tvåårig son till goda vänner till oss. Men de bor i  Slovakien så jag har ännu aldrig sett honom, utan har bara ett par fotografier att gå efter. Och nu har jag gett upp. Jag skulle behöva många fler foton och jag skulle behöva ta dem själv för att få grepp om hur han egentligen ser ut. Ju mindre barn desto svårare att få deras porträtt bra, deras ansiktsdrag är ju inte så utpräglade. Och huden är så tunn och skir så man inte får sabba den alls, för då blir det smutsigt. Och en mm fel på mun eller ögon och så är allt bara helt fel!

Jag har i alla fall lärt mig något som nog kan betraktas som en form av konsthantverk. Jag har sytt en klänning till ett barnbarn som fyller fem år snart - lila förstås- det är det enda som duger. Och fick för mig att jag ville göra lite äkta handsydd smock  på livet,  -Sagt och gjort, instruktioner fanns på nätet, så nu är kjolen vackert hopdragen i diagonala små rutor istället för rynkad. Och mormor är stolt över att åtminstone ha nosat på ännu en hantverkskonst,  Det mest udda jag kan är nog att slå frivoliteter, en sorts spetsar som man gör med en eller två små skyttlar som man gör knutar med... Skirt och vackert och kolossalt tidskrävande och väldigt användbart ;-)

Solen skiner, livet är bra skönt och i väntan på bättre målartider kan jag ju alltid samla motiv i huvud och kamera! Inte behöver jag lida av idétorka!

Tack för att du tittade in till mig. 

Sköna dagar önskar jag dig.

Skriv gärna en rad,

den gör mig glad

Lisbeth