Kol och spegling

På Malmfältens konstskola som jag nu går på en termin till,har vi nyligen tecknat med kol. Ett sätt att lättare se valörerna i en målning eller teckning är att betrakta den i en spegel och allra helst i en svart spegel. Jag har gjort mig en sådan genom att måla baksidan av en glasskiva med svart akrylfärg.
Uppgiften var att teckna ett föremål som hade både en blank och en matt yta.
Inte helt lätt att hitta, men så föll mina ögon på knivarna som hänger över diskbänken här hemma.
En rejäl förskärare gillrade jag upp med eggen mot glasskivan så att den speglade sig i en svart spegling.
Satt i en mycket konstig ställning för att få ljuset att falla rätt på knivbladet, jag hade lampan nästan i knäet och dessutom föll kniven omkull gång på gång och då gällde det att ställa upp den på exakt samma sätt igen, annars blev speglingarna helt annorlunda. Kol är roligt men svårt tycker jag.
Varsågoda här är den dubbla eggen!

Ha det gott i höstens färgsprakande dagar!
Lisbeth

Long time no see...

Hela sommaren har gått och det är höst och nya konststudier igång. Så då är det väl bäst att jag tar tag i min blogg också och sätter in lite nya bilder,
Handleden har fortfarande en skruv lös vilket gör ont och oftast är jättesvullet och stenhårt av ödem. Ser onekligen fram emot att få ta bort alla plåtar och skruvar någon gång framemot mars eller så....
Men med lite envishet och täta vilopauser så går det i alla fall att måla. Jag har t o m varit på två akvarellkurser i sommar, en i att måla blommor för Corinne de Groof och en i landskapsmålning för Maria Ginzburg, Två mycket olika kurser, men båda bra, var och en på sitt sätt.
Nu har terminen på Malmfältens folkhögskola kört igång. Jag kom ju med på fortsättningskursen en gång till, vilket jag är väldigt glad för. Många kanske tror att det känns tjatigt och likadant igen, men det är bara igenkännandets hela glädje. Även om uppgifterna är formulerade på samma sätt så utför ju jag dem olika och får också ny respons på dem. Jättebra och stimulerande.
Den här veckan har vi ritat kolteckningar. Det gör jag alldeles för sällan- dvs aldrig! Men det är riktigt roligt när man väl sätter igång.
Så har jag anmält mig till en ny kurs på måndagskvällar här hemma i stan. Det är en kurs i kyrkans regi, ikonmålning. En nyinflyttad diakon ska hålla i den. Det ska bli spännande att jobba med temperafärger, det har jag aldrig gjort förut. Första oktober börjar den.

Jag tillägnar den regniga sommaren den här bilden:

Jag har ändrat lite på den, gjort om bakgrunden så att rutmönstret på plattorna försvann. För som den är här på bilden tycker jag bakgrunden står rätt upp. Men jag orkar inte fotografera om den just nu så ni får se den i ofärdigt skick...
Ha det gott alla mina vänner!
Lisbeth

Jag har en skruv lös....

Nu är det konstaterat, jag har en skruv lös. Ja, inte i huvudet, men i handen. Ett bakslag, för nu är jag tillbaka i handskenan och ska inte använda handen mer än nödvändigt för att hålla rörligheten uppe. Måla för jag väl låta bli tills det blir dags för mina kurser,

Vid kontrollröntgen igår visade det sig att en skruv efter sista operationen lossnat och nu sticker ut ett par mm, Åtgärd ingen alls  utom vila, för benet är inte hopläkt ännu, även om det avancerat lite sedan sist, Bara läkningen inte avstannar så får jag vara nöjd, Tid kommer det att ta! Om skruven skruvar ut sig mer, kan det bli aktuellt att ta bort den om det blir alltför plågsamt, Skulle den gå genom huden blir det akutoperation, När benet läkt helt kan det bli aktuellt att ta bort hela den plattan   och alla fyra skruvarna, Bara att försöka hålla sig lugn och handen stilla och vänta och se, Inte min favoritsysselsättning precis! Ny koll om en månad. Räknade efter i går kväll, att efter gårdagens 5 plåtar har det nu tagits ca 30 röntgenplåtar av min handled, sedan jag bröt den.

Den senaste tiden har jag kämpat med ett barnporträtt av en tvåårig son till goda vänner till oss. Men de bor i  Slovakien så jag har ännu aldrig sett honom, utan har bara ett par fotografier att gå efter. Och nu har jag gett upp. Jag skulle behöva många fler foton och jag skulle behöva ta dem själv för att få grepp om hur han egentligen ser ut. Ju mindre barn desto svårare att få deras porträtt bra, deras ansiktsdrag är ju inte så utpräglade. Och huden är så tunn och skir så man inte får sabba den alls, för då blir det smutsigt. Och en mm fel på mun eller ögon och så är allt bara helt fel!

Jag har i alla fall lärt mig något som nog kan betraktas som en form av konsthantverk. Jag har sytt en klänning till ett barnbarn som fyller fem år snart - lila förstås- det är det enda som duger. Och fick för mig att jag ville göra lite äkta handsydd smock  på livet,  -Sagt och gjort, instruktioner fanns på nätet, så nu är kjolen vackert hopdragen i diagonala små rutor istället för rynkad. Och mormor är stolt över att åtminstone ha nosat på ännu en hantverkskonst,  Det mest udda jag kan är nog att slå frivoliteter, en sorts spetsar som man gör med en eller två små skyttlar som man gör knutar med... Skirt och vackert och kolossalt tidskrävande och väldigt användbart ;-)

Solen skiner, livet är bra skönt och i väntan på bättre målartider kan jag ju alltid samla motiv i huvud och kamera! Inte behöver jag lida av idétorka!

Tack för att du tittade in till mig. 

Sköna dagar önskar jag dig.

Skriv gärna en rad,

den gör mig glad

Lisbeth

Kortmålning och framtida fröjder

Sommarens aktiviteter gör att det inte blir så mycket målat som jag skulle önska. Handen lägger också litet hinder i vägen fortfarande, den svullnar upp när jag tar i litet för mycket.
Och då vill den inte måla några långa stunder. Så det har mest blivit en del födelsedagskort med blommor på.
Några av dem har jag varit nöjd med och med andra har jag varit mindre nöjd. Men mottagarna har i alla fall varit nöjda, som tur är. Dessvärre kan jag inte visa bilder på dem eftersom jag konstant glömmer att fotografera dem innan jag ger bort dem.

Jag har tre glädjeämnen på måleriområdet att se fram emot.
Det första är en kurs i att måla blommor och stilleben för en skicklig konstnär från Holland, Corine de Groof. Hon kommer till Akvarellcenter i Malingsbo en vecka i augusti och då ska jag vara där. Ska bli roligt och spännande. Det är inte mina favoritmotiv,så det blir en stor utmaning. Jag har fått deltagarlistan och varit nyfiken nog att googla på en del av namnen och hittat riktigt duktiga konstnärer bland dem. Och det känns ju litet läskigt, men samtidigt roligt, för då kan man kanske lära sig en del av att se hur de gör också.

Det andra är ytterligare en kurs i Malingsbo; den här gången landskapsmålning för Maria Ginzburg själv  (som äger kursgården) Även hon är ju väldigt skicklig och gör fantastiska landskapsmålningar så det ska också blir fantastiskt roligt. Dessutom är ju själva Akvarellcentret som jag väl skrivit flera gånger förut en helt sagolik plats, vid en sjö i djupaste Bergslagen. Så underbart att ha en kursgård i måleri bara 10 mil hemifrån! Särskilt som Maria lockar dit spännande konstnärer från hela Europa.

Det tredje och i särklass största glädjeämnet är att jag kommit med på Malmfältens konstskolas fortsättningskurs IGEN! Jag har ju prövat en massa utbildningar och kurser för olika lärare under årens lopp. Men ingen-ingen-ingenstans har jag hittat något som gått upp mot Malmfältens två lärare, Nina Hedman och Pär Bäckström, och de kurser de satt ihop och det engagemang de lägger ner på sina elevers utveckling. Så jag chansade och frågade om man kunde få gå en gång till och det visade sig gå bra om man bara anmälde sig i tid. Så i augusti börjar jag där igen. Helt på nätet, men hårt jobb ca 20 timmar i veckan, så nu blir hela hösten fylld med organiserad teckning och målning! JAG ÄR SÅ GLAD över detta!

Snart blir det nog en del akvareller och kanske akrylmålningar av höns och tuppar. Vi var hos min svåger och svägerska några dagar före midsommar och jag förföljde ivrigt deras hönor och tuppar runt gårdsplan och trädgård och tog en massa härliga bilder.

Tag vara på sommaren, de korta stunder den visar sig!
Tack för att du tittade in till mig!
Skriv gärna en rad, den gör mig glad!

Novemberrusk ute och urrigt inne

Förkylningsruggig är jag och  inte blir det ett dugg bättre av blåsten, ösregnet och framförallt kylan utanför fönstret. Syrenernas klasar stänker vattenkaskader i blåsten. Man får drömma om den sommar vi hade alldeles nyss och som väl snart kommer tillbaka. Här kommer en bild som onekligen hör sommaren till.  Alla har vi väl satt ut fat med mjölk till igelkotten i trädgården någon gång. Men nu har jag fått lära mig att det ska man sluta med, för de får bara ont i magen av den.

Bilden målade jag under ett besök på Akvarellcentrum en eftermiddag på en kurs som jag fick tacka återbud till pga handledsbrottet. Det var så roligt att få komma dit och titta och hälsa på läraren i alla fall, och så fickjag vara med och måla en stund.  Målade den färdig på hemmaplan.

Hälsningar

Lisbeth

Nystart

Nu har jag äntligen kunnat börja måla igen. Inte så långa stunder i taget, men akvareller måste ju ändå torka ibland innan man kan fortsätta, så det går rätt bra.

Det första jag gjorde var en helt skvatt galen katt, som låg i solskenet och gäspade-skrattade. Den gav jag bort innan jag hann ta något kort på den så den får ni inte se.

Men jag tyckte motivet var så roligt och så svårt att det var värt fler försök. Så det blev två till men mer i närbild.  Här kommer de!

Jag har faktiskt gjort en målning till,men den får ni se en annan dag. Måste ju ha något att visa då också.
Ha det gott!
Lisbeth

Äntligen av med gipset!

Exakt två månader efter handledsbrottet så blev jag äntligen av med gipset den 2 maj. Gudaskönt, för det betyder att jag får börja träna handen och vicka den fram och tillbaka och rakt i sidled. Men än dröjer det åtskilliga veckor innan jag får vrida på den. Det har varit en tuff tid med mycket smärta. Först fick jag en metallplatta på radiusbenet och det andra benet skulle läka ihop ändå. Vilket det inte gjorde! Tyvärr vägrade akuten lyssna på mig när jag sa att det rörde på sig inne i gipset. Ortopeden försökte senare att fixera det med helgips ända upp i armhålan. Men det var för sent, det krävdes en operation till och en metallplatta på det benet också. Då hade det hunnit bli ett mellanrum mellan benbitarna, som det tack och lov gick att fylla ut med syntetisk benmassa. Man diskuterade att det kunde bli tvunget att ta ben från höften att skarva med och det medför tydligen ofta svår smärta som riskerar att inte gå över.

Handleden är totalstyv och gör rejält ont. Men jag strävar på med mina föreskrivna rörelser så att jag ska få tillbaka så mycket som möjligt av handens funktion. Helt återställd tror tyvärr inte handkirurgen att jag kommer att bli. Men jag jobbar på att visa att han har fel. Längtar så oerhört mycket efter att kunna måla igen!
Handen och armen svullnar upp väldigt fort av gymnastiken, men med hjälp av arbetsterapeuten och min underbara sjukgymnast som ger mig lymfterapi ska det säkert lyckas så småningom. Tålamod är tyvärr inte min främsta dygd, men just nu behöver jag kanske mer envishet och det har jag desto mer av....

Så ännu dröjer det ett tag innan ni får se några nya målningar här. Men jag lyckades skriva mitt namn med höger hand idag genom att hålla långt ut på pennan!
Varmt tack för all tröst, böcker, blommor, telefonsamtal och lyckönskningar ni givit mig under den här tiden.

Hälsningar och kramar
Lisbeth