Stötesten på vägen

Största stötestenen på vägen - inte mot konsten men väl mot bloggandet - är att hitta bloggen. Jag trodde i min enfald att om den bara var skapad och man sökte på dess namn eller något man vet finns i innehållet, så skulle man hitta den. Nu har jag lärt mig att så inte är fallet. Tålamod är en dygd och ibland är min halländska envetenhet dess fiende.
Tydligen blir det lättare att komma in på sökmotorerna ju mer man skriver och ju fler som trots allt hittar hit. Så nu hänger en del på er mina kära eventuella läsare!
Scenografi är ju en konstart i sig och gårdagens aktivitet på konstfronten var Nötknäpparen  - Petter och Lottas jul på Operan i Stockholm. Jag fick ett besök på den som för tidig födelsedagspresent av en dotter med familj. Vi som for till Stockholm var Linnea, hennes mamma, hennes farmor (som också fått besöket i födelsedagsgåva) och så hennes mormor, dvs jag. Vi hade en härlig dag tillsammans. Linnea som snart blir fem år, tyckte mycket om baletten. Bara på slutet blev det lite långt - två hela timmar plus genomgång för barn i tre kvart innan. Snöflingorna var bäst, tyckte hon, för de hade så fina dräkter (kort stel tutu). Det var också en dramatisk scenbild med virvlande snö som kom in genom fönstret och med snörök över golvet. Även vi vuxna var förtjusta över baletten, det var duktiga dansare, fantasifulla dräkter och scenografi i många lager.Och så härlig musik förstås.

Så dagens bild får blir ett porträtt av min dotterdotter Linnea, målat för ungefär ett år sedan. En underbar tjej precis som alla våra andra barnbarn. Konstigt eller hur, att just vi fått världens härligaste barnbarn!

Konstblogg - en väg till kontakt

Att starta en blogg känns stort och lite kusligt. Jag hoppas att det ska leda till många kontakter med er som har samma intresse som jag av att måla och teckna eller titta på konst av olika slag.
Jag kommer att lägga in en hel del bilder här som jag hoppas få respons och konstruktiv kritik på. Fyra ögon ser mer än två och det finns alltid saker som kan förbättras.

Den första bilden borde väl varit en vinterbild, men jag har ingen färdig att visa. Så det fick bli en höstbild istället.En akvarell, målad enbart i tekniken lager på lager och i bara tre färger. Jag har alltså inte blandat några färger på paletten utan byggt upp färgerna på pappret. Målningen är en uppgift vi hade i Malmfältens konstskola i höst, liksom kolteckningen av mig själv, som jag lagt upp som avatar./LEJ

Att måla blir det inte mycket tid för nu

Julförberedelserna är i full gång. Alla julklappar är inköpta, igår gjorde jag korv och köttbullar av 4,5 kilo kött. Så praktiskt att ha att ta fram när familjen samlas i helgdagarna som kommer.
Men målandet ligger tyvärr nere just nu, idag blir det grönkålkok istället. Man är väl hallänning och då krävs det sånt till skinkan.
Jag hittade en bok som varit min fars, när jag röjde lite i vårt biblioteksrum häromdagen. Stellan Mörners dagbok från 1960-talet. Oerhört roande läsning. Den är skriven för privat bruk, det märks så tydligt, och sedan har han publicerat den utan att redigera alls, tror jag. Ganska franka omdömen om t.ex. X-et och andra målarkollegor.
Om sina vänner i Halmstadgruppen verkar han dock bara ha gott att säga, de var nog inte bara kollegor utan riktigt goda vänner också.
Men det jag fäst mig vid är att han, som ändå rönte sådan framgång med sitt måleri och sitt arbete med scenuppsättningar, ständigt tvivlade på sin egen förmåga. Ibland står det : "målade ett par akvareller" men ännu oftare " målade dåligt idag". Den här otillfredsställelsen inför vad man själv åstadkommer är tydligen inte något som bara amatörer dras med. Och jag som hoppades att det skulle bli bättre med tiden....
Boken heter "Det varma kvällsljuset"

Med anknytning till den titeln lägger jag in en bild som jag målade nyligen. Den kom till en dag när solens sista strålar sken in så varmt på ett stilleben som jag höll på med för skolan.