Äntligen av med gipset!

Exakt två månader efter handledsbrottet så blev jag äntligen av med gipset den 2 maj. Gudaskönt, för det betyder att jag får börja träna handen och vicka den fram och tillbaka och rakt i sidled. Men än dröjer det åtskilliga veckor innan jag får vrida på den. Det har varit en tuff tid med mycket smärta. Först fick jag en metallplatta på radiusbenet och det andra benet skulle läka ihop ändå. Vilket det inte gjorde! Tyvärr vägrade akuten lyssna på mig när jag sa att det rörde på sig inne i gipset. Ortopeden försökte senare att fixera det med helgips ända upp i armhålan. Men det var för sent, det krävdes en operation till och en metallplatta på det benet också. Då hade det hunnit bli ett mellanrum mellan benbitarna, som det tack och lov gick att fylla ut med syntetisk benmassa. Man diskuterade att det kunde bli tvunget att ta ben från höften att skarva med och det medför tydligen ofta svår smärta som riskerar att inte gå över.

Handleden är totalstyv och gör rejält ont. Men jag strävar på med mina föreskrivna rörelser så att jag ska få tillbaka så mycket som möjligt av handens funktion. Helt återställd tror tyvärr inte handkirurgen att jag kommer att bli. Men jag jobbar på att visa att han har fel. Längtar så oerhört mycket efter att kunna måla igen!
Handen och armen svullnar upp väldigt fort av gymnastiken, men med hjälp av arbetsterapeuten och min underbara sjukgymnast som ger mig lymfterapi ska det säkert lyckas så småningom. Tålamod är tyvärr inte min främsta dygd, men just nu behöver jag kanske mer envishet och det har jag desto mer av....

Så ännu dröjer det ett tag innan ni får se några nya målningar här. Men jag lyckades skriva mitt namn med höger hand idag genom att hålla långt ut på pennan!
Varmt tack för all tröst, böcker, blommor, telefonsamtal och lyckönskningar ni givit mig under den här tiden.

Hälsningar och kramar
Lisbeth